Att jobba på det där syndromet lite.

Vilket syndrom?

Jamen, det där. Du vet… fröken-duktig-syndromet. 

Jag är en hejjare på det. Gasar på och ska vara så himmmmla duktig jämt. Jämt. Men nu är jag faktiskt preggo, med stort P och vild mage. Jag vill inte vara helt utsliten när jag och mannen ska åka iväg och vara med om det häftigaste man kan tänka sig, bara för att jag har dumgjort en massa saker när jag egentligen hellre behöver vila. Jag kommer behöva all kraft i världen då.

Vad jag babblar om egentligen?

Äh, jag vet knappt själv. 

 Men när jag ramlade innanför dörren i eftermiddags så kände jag bara hur himla trött jag kände mig. Speciellt i huvudet såklart, men även i kroppen. Så jag la mig och vilade och somnade på stört. När jag vaknade så kände jag mig piggare och tänkte gasa på precis enligt planen; tvätta, träna, hänga tvätt, städa. Men tusan heller!  För vems skulle ska jag göra allt det där? Syndromet… 

Så jag bestämde mig helt enkelt för att jag fick välja. -Tvätten hänger på tork och jag har tränat ett såå himla bra träningspass här hemma. Städningen får vänta till imorn. Det kryper i kroppen och jag vet att jag på ren tjurighet skulle kunna krypa runt här på knä och skura, vilken minut som helst, bara för att det skaa vara städat på torsdagkväll. Men, istället ska jag ta en lugn kväll; knapra mango och klappa mage.

Torsdagkväll. Och jag jobbar på det där syndromet lite. Läskigt men nyttigt.

Ta hand om Dig!

Kram/lillafrun