Jag har slutat frusta nu.

Morgonens energinivå var alldeles för hög för att inte användas, så jag och mannen riggade om hallen till det där hemmagymmet, för ett tabatapass. Jag njöt av att ha träningssällskap. Det, sällskapet, som undrade om jag höll på med operation vräkning eller vad. Neejdå, jag var bara på hugget! 😀

Under preggoteten har jag hela tiden valt att fokusera på möjligheterna till träning, istället för att se till begränsningarna. För såklart, är man begränsad som preggo. I alla fall nu på slutet, som hög-preggo. Men det går verkligen att göra massor. Mycket fokus på styrka, mindre fokus på kondis. Övningar för överkroppen finns det massor, sen får man helt enkelt nöta på med dom övningar som känns bra för underkroppen, nu i slutskedet; typ benböj, lårcurl på boll, marklyft…

Helnöjd med dagens pass, piffade vi sedan till oss och mötte upp vännen C. Vår bröllopsfotograf. Pulsade genom snön till ett fint fotoställe. Och återigen lyckades C fota finfina bilder, även om jag inte sett dom mer än på kameran. Men denna gång hade vi inte frack och brudklänning. Idag var meningen med fotograferingen att föreviga preggomagen, tillsammans med både mig (oundvikligt liksom) och M. Så mysigt att ha kvar sedan.

En sväng ner på stan har vi hunnit också. Gjort några små ärenden, jag vågar inte säga vad, och nu har vi landat hemma i soffan. Lördagssfikat och sett på skidskyttestafetten.

En helmysig lördag. På alla sätt och vis.

MÅ SÅ GOTT!

Kram/lillafrun