Om du bara visste.

Stunden som är precis nu. Nu. Den har jag längtat efter sedan, ja innan till och med, M åkte iväg på jobbuppdraget nere i södra norr. Jag har vetat att jag inte kan påverka, inte göra någonting åt, om Liten hade velat komma ut tidigare, men jag har hela tiden önskat att den här intensiva jobbperioden skulle få genomföras. Hade Liten kommit tidigare, då hade det gått bra det också. Men så makalöst glad jag är nu att dom där sex veckorna ifrån varandra är över, och ikväll när M kommer hem så är även den där monsterveckan som följer, direkt efter att han kommit hem ifrån Umeå, också över.

Om en liten stund kan jag slappna av, och det som väntar är en helg. En ledig helg. Utan sånt där läskigt jobb. NÄ, missförstå mig rätt. Jobb är ju görbra att ha. Tacksam nerifrån tårna är bara förnamnet. Men såhär i föda-barn-tider, är direktsändningar nästan lite föööör spännande för min smak. Faktiskt. Det var på järsken att han skulle våga åka iväg idag,vi började liksom trigga varandra så till slut var vi alldeles nervösa båda två. Men så bestämde vi oss för att vara coola och den där älskade åkte iväg.

Vad jag pysslat med resten av dagen? Tvättat. Tränat. Och städat. Jag fantiserade, när jag kröp på knä och skurade, om hur liten låg där inne i magen, lite småsur med armarna korsade och muttrade om att Nu är morsan igång, igen. Har hon sån där städnojja, ALLTID!? Ska det vara nödvändigt att hålla på och grejja såhär? 

IMG_0820

Det ska bli så galet spännande med förlossningen. Jag är på ett vis livrädd och på ett annat vis, så taggad. Jag knyter näven och säger hejja Mig! Hejja M! Och hejja Liten!  . Vi ska vara världens bästa team.

Tack Gode Gud. Nu är det den där torsdagkvällen. Som jag längtat. Det är svårt att förklara, allt är inte lätt att skriva här i dagboken, så jag låter bli att försöka något mer. Men,…

Om du bara visste. Vad jag är glad och lättad nu.

Kram/lillafrun

 

G-VMBJT57ZE4