Oj, vad dagarna kan vara olika alltså.

Ibland upp, ibland ner. Så är livet!

Idag har det varit en upp-dag, rakt av. När minimannen sov på förmiddagen passade jag och M på att träna. 2 veckor utan träning, har såklart varit nödvändigt för kroppens skull, men för huvudets skull har det också varit väldigt skönt. Så idag var jag såå taggad. Men, hur stor lust jag än har på att sticka ut och springa och hoppa och ha mig, så är det absolut inte så mina träningspass kommer se ut. Än, på ett tag. Lusten får inte ta över, det gäller att handla smart, precis som jag gjorde under hela graviditeten. Att bygga styrka inifrån och ut. Det, är tanken. När jag känner att jag har full koll på magmuskler,  att knipet sitter där det ska osv. Då, ska jag fira med att ta min första löptur. Men än är det ett tag kvar dit. Idag handlade passet mycket om att känna hur kroppen känns, lyssna, göra långsamt. Axlar, rygg, core,…fokus på baksidan av kroppen. Jag vill inte få ont i ryggen av all amning, som det nog är lätt att få med alla konstiga ställningar man hamnar i.

Nåväl. Passet gick hur bra som helst och jag längtar redan till nästa gång! (När det känns så, så har man börjat på rätt nivå!)

På eftermiddagen drog vi, alla tre, iväg ner på stan. Lillen åkte vrålåk och päronen gick raskt. Än om jag kände mig pigg redan för två veckor sedan, så är det grym skillnad på då och nu. Härlig känsla! Nere på stan hade vi en hel rad ärenden att uträtta. Avslutade med en sväng på ica, tillsammans med resten av lillastaden. Så galet orutti vi kände oss, när S plötsligt började morra…. klockan var visst matdags och där var vi, mitt bland bananerna. Bråttom!! Jag hade verkligen ingen lust att sätta mig på ica och amma, men Liten var aaashungrig. Vi skyndade oss som galningar igenom affären och gick sedan hem med en fullproppad vagn, det allra snabbaste vi kunde.

Vi klarade det. Puh.

IMG_0796

IMG_2455

På ett par veckor hinner det hända mycket!

Jag är så nöjd med min kropp utseendemässigt, redan nu. Det jag vill åt är funkionen av den, att kunna känna att ”jag kan göra vad som helst, säg åt mig att springa uppför skuleberget/slalombacken hemma, och jag gör det!”. Så. Nu är jag inte där. Men snart! 😉 Och såklart tränar jag upp kroppen för att orka vara en starkismamma till lilla S.

Och nu är det kväll och vi myser med en liten, randig sak som kallas för Tiggelitiger och som är upp över öronen älskad.

IMG_2475

Liten är redan så galet stark i huvudet att vi har fullt sjå att hänga med honom. Han har ju liksom inte riktigt koll på vad han gör. Såklart. På bilden ligger han på M´s mage och helt plötsligt är huvudet rakt upp. Galenbäbisen. <3
IMG_2481Bestämd och så söt att klockorna stannar.

Nu fortsätter måndagskvällen. Med benen högt och tempot lågt.

Dagarna alltså. Oj, vad dom kan vara olika. Den här dagen är jag överförtjust i.

Kram/lillafrun

G-VMBJT57ZE4