Jag har nog aldrig skrattat så mycket i mitt liv, som under dom 20 senaste dagarna…
Det fnittras och asgarvas. Åt och med varandra. Hur många syskonbarn jag än har och har fått ”öva” på sedan jag var 5 år… så är det ju ändå inte riktigt samma sak som att ha en egen lite miniman. Vi klantar oss lite här och där, både jag och mannen, och det ena spektaklet efter det andra sker. Så länge sömnkontot är väl påfyllt så skrattar vi, men jag känner direkt att man, särskilt mot kvällen när man inte sovit något under dagen, blir betydligt oskrattigare.
Igår hade vi gullvännerna här en stund under eftermiddagen. Och tårarna fullkomligt sprutade på oss alla när vi berättade om incidenter hos snurriga familjen… man blir liksom så obrydd som småbarnsförälder. Kiss är helt oäckligt, bajset är inte heller någon fara på taket… det färgar lite jobbigt bara. Och amningskoppar är heeelt vanlig disk, precis som vilken kaffekopp som helst. Och att det ramlar mjölkiga amningsinlägg ur sportbehån när den tas av… det är bara så det är. Att jag hojtar Oh no! och mannen direkt slänger ut en hand och fångar både det ena och det andra (typ sånt som färgar lite jobbigt…)… det är sånt man gör. Bäbislivet. Med sömnkontot påfyllt- heelt underbart.
Och idag är det fredag och jag har skön träningsvärk i hela kroppen efter gårdagens träningspass. Jag känner mig helt pillrig av det. Det är så skönt att bara ha sig själv att tänka på under passen nu, det är nog att ha ansvar för en människa när man tränar. Under, särskilt sista, tiden av preggoteten var det väldigt mycket ansvarskänsla över den lille, precis som det skulle vara. Så nu är det lyxigt att få kunna trycka på det där lilla sista, som jag istället backade ifrån för prinsens skull. Och med älskad värk i kroppen ska det dras igång ett fredags-städrace här hemma. Solen skiner in i lyan och energin är på topp!
Liten hälsar att han vet att det finns dom som bara äääälskar hans fötter och därför bad morsan att visa dom, lite extraextra, när det är fredag och allt.
Och jag är helt klart en utav hans fot-beundrare, så jag var inte svårövertalad angående den tjänsten.
Så med ett helt gäng bilder, av dom lenaste fötterna på jorden, säger vi-
God fredag!
Kram/ Snurriga familjen.
Önskar en en superfin fredag!! Jag är också en bebisfotsälskare så kör på bara! 🙂
KRAM!
Tack!! Och så underbart att höra 😉
kraam!
Men jösses vilket fantastiskt inlägg <3, kan liksom känna hela vägen genom skärmen här hur mjuka de där små fossingarna är, sötaste små tårna och små väcken. Kram till dig lilla sötnos
Hihi! Och jaa.. jag kan intyga att dom är såhääär lena och mjuka. Bästa fossingarna i världen. 😀
Kram ifrån Liten