Påskdagen, då.
Ja, var ska jag börja?
Jag startade dagen med ett intervallpass på cykel. Höll fullkomligt på att ta kol på mig själv, då jag började tänka Den här intervallen är för Liten. Snabbare kan du!!!. Lite lätt skakis drog vi sedan till svärpäronen. Liten fick träffa sin yngste kusin, vi ickebäbisar fick god lunch, en mysig minprommis och årets första kaffekopp i lusthuset. Så mysigt, och det där var bara en del av dagen.
Sedan återvände jag och mina två älskade till mina päron igen och där väntade heeela, hela la familia. Ungar överallt, dörrarna stod vidöppna och in och ut kutade små livfyllda små. Gardinerna flängde, gungstolen vajjade och godiskålarna som stod uppradade på kö, blev välbesökta.
Vi vuxna hade det härligt i bastun. Växelvis herr- och dambastu… för ja, annars rymdes vi inte. Vi är ju några stycken. Om man säger så. Vad som hänt med stol nummer två ifrån vänster? Ptja.. den brakade. Helt enkelt. Vad den gröna presenningen gör på backen? … jamen, då gick det liksom så himlarns lätt att springa barfota emellan bastun och stora huset. Därför.
Det blev kväll. Det dukades för alla ute på altanen, grillen tändes och efter ett tag satt vi där med en världsgod middag i magen. Regnet började smattra mot altantaket. Ljus tändes högt och lågt och vi njöt. Tänk att kunna sitta ute en kväll. I april, liksom. Okej, nosen blev röd framåt natten.. .men då satt vi ihopkurade i soffor, hammock och med filtar lindade om oss.
Till slut tog gäsparna över och vi skulle gå och lägga oss. Liiiiite dålig koll kanske vi hade haft på ett par små… övervåningen såg väl inte riiktigt ut som när vi lämnade den. Men dom små, som Lekt lite, kände sig mycket nöjda. Lilla N satt där, mitt i kaoset och njöt.
Alltså. Vilken röra vi är. Kan man göra annat än att älska?
Tror inte det.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer