av Emmeli | maj 2, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Idag är det fredag!
– härligt, va?
Och vi tog tidig, tidig morgon här. Så fort gruset är borta ur ögonen, så är det ju helt ljuvligt att vara uppe kring 06-tiden,tycker jag. Heeela dagen är kvar,liksom! Åh, han är som en solstråle vår lille pojke. Det är ooomöjligt att vara på dåligt humör med honom nära. Han snackar gojja och ler och ler.
En fredagsmorgon alltså.
Äggpannan stod på spisen tidigare är vanligt denna morgon. Hårda träningspass medför ännu större hunger. Så är det. Idag är det någon som tuggar på min kropp. Fett nice!
Frukostkiwi skärs upp av en älskad.
Och Liten, i sittt gym med tårna spretandes åt alla håll och kanter. Morgongympa när den är som bäst, säger han!
Jag gjorde städrycket igårkväll, något som då kändes huur jobbigt som helst. Städälskare, javisst. Men jag vaaar så trött. Lockbetet var att jag kunde se belöningen framför mig; en kall mangosmoothie innan läggdags och att idag, få vakna upp till en skinande, fredagsfin lya. Det doftar skurmedel och jag njuter av det. Nyagamla kuddar är framplockade. Mina favoriter! Och ja, det var helt klart värt gårdagens möda. Igår höll jag på med en massa saker. Både roliga, härliga, tråkiga och måstiga. Ja, det händer såklart en del bakom kulisserna…. så är det.
Men idag är det inga tråkiga och måstiga saker som ska göras. Idag är det bara Liten-mys som gäller. Han som även i natt sovit i sin säng. Alldeles själv. Han älskar det. Det syns. Och just precis nu, har han somnat på min arm. Jag passar på att skriva i dagboken och önska alla som läser den, en
Fin fredag!
Älskade, älskade Liten. Du gör mig och pappa till dom lyckligaste på jorden.
Nu ska jag slurpa kaffekopp i väntan på att lillprinsen ska vakna. Jag längtar efter honom.
Fridens!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 1, 2014 | Träning
Idag vågade jag mig ut.
Första löprundan för i år och min premiärtur som morsa. Jag burkar annars springa året om, men jag valde att ta break strax efter preggotetens mitt. Det kändes klokt då. Och såhär i efterhand så var det sannerligen det, jag åkte ju på rejäl foglossning under några av preggomånaderna. Och bara tanken på att springa, kändes som ett skämt.
Men idag tog jag klivet ut i spåret, med löpning i tanken. Jag tog det luugnt, lugnt och kände att jag hade kunnat mata på, flåsmässigt, hur länge som helst. Konditionen är det inget större fel på alltså, den får sina törnar vid varje träningspass, i princip. Och jag var nooga, noga med att känna efter hur det kändes hela tiden. Jag var inställd på att kunna springa alltifrån några hundra meter, till hela min tänkta runda.
Jag klarade hela rundan!
Men så la jag ribban väldigt lågt också. (För att vara jag). Totalt 5 km- där sammanlagt drygt 1 km var uppvärmning och nedvarvning. OM jag njöt? Det kan du ge dig på! Jag längtar tills jag ska ge mig ut nästa gång. Att springa är min favoritträningsform. Eller nä jag kan inte säga så, jag gillar all träning vi gör. Men det är helt klart en utav favoriterna. Sådan frihetskänsla! Och så lättillgänglig träning, på något vis. Och så en massa natur som omringar en. Älskart! En tabataplanka och sedan var dagens träningspass avklarat. Tjopp, tjopp sa det. Efteråt kan du nog räkna ut vad jag gjorde, på direkten?
…Hängde över spjälsängen och försökte tala min Liten-abstinens till rätta. Han låg ju faktiskt där, alldeles mitt framför mig. Det är inte klokt vad jag kan längta efter honom. Jag gör det i detta nu faktiskt. Jag sitter ju här, i ett rum och skriver. Och han ligger ju där, i sovrummet och sover. Nä.. jag måste gå.
Första maj- välkommen!
Och premiärturen som morsa- yeah!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 1, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Igårkväll firade vi valborg, på det där viset som vi bara älskar;
Vi. Tillsammans. Jag och mina två.
Lugnt och stillsamt. Mannen grillade en köttbit så god att vi satt tyst under första delen av middagen. Sedan vande man sig lite, liksom, och då kunde man börja prata igen. Bredvid oss hade vi det vackraste av sällskap. Den lilla prinsen som låg ombäddad av sina två favorittrasor. Dom luktar mysigt, påstår han och borrar in näsan i dom.
Mat är vackert. Och varje gång (nåja, jag kanske inte kommer ihåg det varje gång) jag får äta så känner jag tacksamhet. Det är sån lyx att få äta sig mätt. Varje dag.
…Det tycker Liten också.
Efter middagen drog vi ut på den årliga hitta-en-brasa-rundan… bara det att det i år var jag, M och en liten bäbis med. Så häftigt! Och i vaaanlig ordning gick vi åt det håll vi såg rök på himlen. Och i vaanlig ordning var det ett ooovinnande koncept. Men, det där har blivit lite av en tradition; att vi finner en brasa som bara efter-pyr lite och en som ligger på någons tomt och kaaanske en som brinner… men som är ute på en ö. Eller nåt. Nåja, vi såg en eld och kände oss nöjda. Mest nöjda var vi ändå med den magiska solnedgången vi lyckades pricka in.
Det var så vackert.
Och ungefär där slutade vår kväll. Ja, vi tog oss hem såklart. Och sen låg jag och mannen och tittade på vår prins när han somnade för natten. Och uppenbarligen smittade han av sig med sin trötthet, för jag vaknade tre i natt och hade fortfarande inte varit och borstat någon tand, mannen låg med armar och ben utsträckta och min första tanke var;Han måste ju ha lagt sig på Liten, jag ser honom inte!? Jag fick lite småpanik. Men förstod ganska snabbt att mannen måste ha lagt LIten i sin spjälsäng. Och visst var det så. Huu. Första natten som vi inte hade honom på näranära avstånd. En meter bort. Alllldeles för långt bort. Men prinsen, han sov lika gott där, i sin säng, som bredvid mamma. En härlig känsla, ändå.
Ja. Det var vårt valborgsfirande. Ja, så firade vi. Och en natt följde med en Liten, lite längre bort än vanligt. En jobbig men härlig känsla. På samma gång.
Och idag vaknar vi alltså till en ny månad. Första maj. Det låter fint, tycker jag. Jag, med min tofs kvar ifrån igår, på huvudet. Version lite ostyrigare. Och mannen, med kaffedoften och vackerögonen. Vi ska njuta av solen som skiner utanför fönstret. En promenad väntar. Liten är sovsugen.
Glad första maj, Vänner!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer