Nu är det där jobbiga över.
Sprutracet alltså. Liten – 3 månader gammal. 7400 gram tung och 64 centimeter lång. Kralliga killen. Han satt i pappas knä, hade morsan framför sig och log. Precis som han brukar. Läkaren och barnmorskan räknade till tre. Ett två tre STICK. Ett i varje ben. Jag gick sönder lite inombords. Dom där lyckliga blå förstenades för några sekunder och sedan förstod han. Det gjorde ont. Och då kom tårarna. Men efter några sekunder och en mammafamn så gick det bra igen. Men jag, jag är fortfarande skärrad, men känner mig nöjd att jag var med honom, hela tiden.
Ett plåster på varje goselår. Åh. Nu ber jag för att han ska slippa feber och skit. Åtminstone inte få en skyhög sådan, eller jätteont. Som det är nu är han som vanligt. Har precis ätit lunch och tar nu sig en siesta på kökssoffan.
Mammahjärtat alltså. Det är ditt, Sixten. Mamma älskar dig.
Nu ska vi packa in oss i bilen och dra iväg på utflykt. Till stan. Ett gäng ärenden ska göras. Bland annat ska Liten gå på polarn o pyret och sommarshoppa, säger han. Och jag tänker hänga med, för det är han sannerligen värd!
Lilla, älskade hjärtat.
Senaste kommentarer