Vi hade midsommarafton igår.
Med flaggan i topp!
Ute i sommarstugan. Såklart. Bland alla människor från ett gäng olika traditioner; allt ifrån Liten som idag är 15 veckor, till han med insidan som 30 men med utsidan som 77 år. Här var vi. Och fejjade runt, på preciis samma vis som alltid. Vi startade dagen såhär
Graderna utanför dörren var inte att skryta med. Men med en varm brasa inne i stugan, samtidigt som vi åt brakfrukosten, gjorde att vi kunde ha dörren öppen och den där vackra vyn ännu närmre.
Och efter frukost, då sätter alla fart. Ett gäng sticker ut i lövskogen och hämtar björkar. Till att klä ingångarna till stugorna och såklart, till att klä stången.
Under tiden karlarna lövade björkarna, så stack jag ut och sprang. I ett himlarns tempo. Himmel vad slut jag var när jag kom hem, men det var en härlig känsla ändå. Jag visste att jag hade sprungit fort, att det var därför dom där 7 kilometrarna fram och tillbaka till Berghamn, kändes så tuffa.
Medan jag sprang, kokade den kondenserade mjölkburken på spisen. 2,5 timmes väntan. Men det var det värt.
Allt folk ramlade in på gården. Slutligen, några husvagnar, en husbil och två fullproppade stugor, så var vi hela gänget. Ett som numera är proffs på det där med att maja stång. Jag och H har genom åren jobbat oss upp till högste positionen; dom som får binda själva stången. Och inte bara stå och göra lövbuketter eller binda ringarna. Cooolt, alltså.
Och nog blev den fin. Ja, finaste stången, någonsin. I år, igen.
Och som för att fira den vackra stången så åt vi sillunch och sedan drog vi ut på den där jädrans tipspromenaden som jag skulle vinna i år. 
Människor åt alla håll och kanter. Och min tävlingspuls var lika hög som vanligt. Och det gick liiika dåligt som vanligt. Nedrans rebusar som det kryllade av igår. Min gull-moster, hon är en riktig luring på tävlingar.
Hemma igen dukades jordgubbstårtan fram. Kära nån, vad gott det var. Jag hade inte riktigt hämtat mig ifrån löpturen. Tårtan gjorde susen!
…..
Sen piffade vi till oss. Band kransar och tog den obligatoriska kransbilden. Du må tro att det kändes makalöst mysigt att få binda en minikrans och sätta på lillvännens huvud.
Min älskade Lilla familj. Liten med skjortan på, för första gången.
En tur till ängen. Med blomsterplockning, det tog vi oss också.
Och sen hade det hunnit bli kväll. Och middagen dukades fram. Den där koladrömmen gjordes i ordning. Och den var god. Så himla, himla god. Alla röster i ett brus, ibland allsånger som påminner om sommaren. Liten trivdes. Bestämde sig för att faktiskt vara vaken och med, hela kvällen. Han gillar party, lilla minimannen.
Men efter en sån här dag, med firande ifrån morgon till kväll, då är man trött, till slut. Jag och Liten hoppade små grodorna från den ena stugan och in till den andra. Till vår sköna säng, med täcken och kuddar så det räcker och blir över. Den där tiden. Natt-tiden. Så vackert det var då. Vattnet var tyst och stilla.
Titta här
Vi somnade gott. Sov i några timmar, för att sedan vakna av väckaren. Jag och mannen ville möta solen tillsammans…
Stod där nere på bryggan. Jag, i bara trullor och mannen tjocktröja. Kände inte ens hur kallt det var.
Det var våran midsommarafton. Det är något särskilt men den där dagen. Ja, det är det.
Och idag har vi midsommardag och den vackra stången står där ute, mitt på gräsmattan. Jag fick skön sovmorgon och blev väckt lagom till att frukosten stod på bordet. Vilken lyx! Sen har hela familjen varit ute på långpromenad. Och nu väntar lunch. Ja, du hör ju. Vi bara äter och äter och är och vilar och ja okejdå, tränar som tokar, och äter lite till och lite till. Precis som det ska vara under denna sommarhelg.
Hoppas du har det gott!
Senaste kommentarer