Dessa sommardagar, alltså.

Igår var det fredag och vi njöt i solen, i timtals. Bara jag, S och M. Låg på gräset och spretade med tårna och konstaterade att det var en himla tur att sommaren bestämde sig för att komma till oss. Bättre sent än aldrig, liksom. En stund där på eftermiddagen fick vi finfrämmande också. Och sen avslutade vi dagen i Mäjadalen, såhär

Med nära och kära.  Bland spetsgardiner, trehjulingar och sommarpartymusik, där njöt vi.Med makalöst god mat som åts ute i sommarkvällen.

Mot natten inlindade i filtar och såna där varma värmare runtomkting oss. En sommardag och en sommarkväll, i världsklass.

Och idag är det en ny sommardag. På förmiddagen sprang jag och Storan den där grusgropssvängen. Svängen som slutade på en mil. Det gick som hejsan. Likaså dom där tabtablocken för axlar, mage, rygg efteråt. Och nu är vi ute vid havet. I sommarstugan.

Stora klanen; systrar, syskonbarn och ja, hela gänget. Förutom en syrra med familj, men dom godingarna hoppas vi få se inom kort! Mannen rensar jordgubbar på livet, samtidigt som det dricks kaffe och knapras skurna pepparkakor och solen värmer oss.

Jag har precis varit ute och vandrat efter grusvägen. Barfota, med sommarfötter. Såna där skitiga som inte går att få rena förrän månaden heter typ september och man har slutat gå barfota. Liten var med mig, såklart. Han ligger nu i vagnen, i sin shortsdress och mår som han förtjänar; som en prins. Och så småningom ska vi dra oss ännu längre ut mot havet. Pappa-morfar giggar ikväll. Dans på bryggan väntar och det är något jag absolut inte missar om jag absolut inte måste. Dels var det där, i Berghamn som det heter, lååångt ute vid havet på en klippa, som min älskade M friade till mig för 4 år sedan. Och just idag, denna lördag, är det vår giftaslördag. Inte bröllopsdag. Men rätt lördag. Hjärtat gör  hoppsaskutt  när jag tänker på oss och att vi har det så bra tillsammans. Detta Vi, som är det bästa jag har.

Sommardagar. Nu sparar jag. I asken. I hjärtat.

Kram/lillafrun