Det är en helt annan luft nu.
Vi hade en urmysig kväll hemma i lilla byn igår. Åt middag, jag slängde mig sedan i hammocken och vilade medan mannen rensade hallonen. Regnet smattrade mot altantaket. Pappsen eldade igång bastun. Och strax efter M var klar med hallonen, så tog vi vattenmelonen, det kalla vattnet och traskade ut i regnet. Möttes i Relaxen och blev bastuvarma, inifrån och ut. Så himla, himla skönt. Att bli lite ompysslad och bara vara. Det blev kväll och mörkt och vi åkte hem. Och jag och mannen hade så starka tillbaka-tänkar-tankar; på den där tisdagkvällen, i början av augusti, för två år sedan. När vi krockade med älgen och det var bara tur att änglarna vaktade oss. Jag kommer aldrig glömma M´s skrik, hur framrutan bara regnade in på oss, precis som i en film. Hur ont det gjorde, hur rädd jag var. Det kändes så värt, att köra så långsamt vi bara orkade igår. Vi kom hem, och tacksamheten är lika stor varje gång.
Och idag är det tisdag och luften är en annan.
Så hög och klar. Och lätt att andas i. Hösten är på väg, javisst. Men i kanterna är det fortfarande mjukt av sommar. Bara klockan passerat dom allra tidigaste morgontimmarna, så tickar termometern.
Jag, mannen och Storan startade dagen med ett backpass. 15 backar. Det är så roligt att träna tillsammans, tycker jag. Man bestämmer en tid och så vet man att någon väntar på en, att vi gör det tillsammans och vips är allt klart.Det har varit jobbigt under tiden, oerhört jobbigt, men ändå inte jobbigt på samma sätt som om man tragglar på själv.
Backar, en massa dips och armhävningar senare, är dagens pass avcheckat och det är dags att packa matsäcken och dra iväg.
Du kan nog gissa var…
Senaste kommentarer