Det var i fredags.
Precis när helgen hade tagit vid, skymningen börjat komma och stämningen var på topp.
Jag och mannen hade förberett allt i minsta detalj, morsan hade till och med hunnit shoppa något nytt inför kvällen. Bäbisen hade följt mamman på stan, hängandes på höften. Och det blev ett rätt bra oprovat ihoprafs, om vi får säga det själva. Alltihopet kommer från Gina tricot!
Vännerna ramlade in genom dörren, en efter en. Med paket och vacker födelsedagssång och dom hade gjort sig så fina. Allihopa. För kvällens skull och det kändes så fint. Att se och få vara med om, ännu en gång. Hur jag och mannen öppnar upp hemmet, möblerar om för att rymmas, tar bord från källaren och utifrån baltanen och lånar stolar härs och tvärs och dukar så tätt, så tätt. Bjuder in och visar för vännerna hur mycket vi tycker om dom. Helt enkelt.
Den här gången hade vi gasat på lite extra. Vi tänkte att det antagligen är sista gången, eller ja det är det ju, som vi ha min årliga födelsedagsmiddag i denna lya. Mannen fyller ju år på sommaren. Och Liten har inte bestämt än hur han vill ha det, på sin 1-årsdag. I alla fall.
Det var mingel med bubbligt i glasen och förtilltugg med crustini och tapenade.
Vännerna myste i soffan, Liten tittade ut alla och sa på sitt vis Vad gör ni här, allihopa? Varför har ni klänning och läppstift och finskjorta på er och varför har JAG finskjorta på mig? . I soffan, på hårda pinnstolar, i gungstolen och överallt var det älskade människor. Under tiden fejjade vi, jag och mannen, i köket. Och vi börjar verkligen få in snitsen på det här nu, med storbjudningar. Vi grejsar på och är världens bästa team. Så romantiskt att laga mat ihop!
Till förrätt åt vi krustader med kantarellstuvning. Och till varmrätt åt vi Kreolsk gryta, det fanns både en vegetarisk och en vanlig. Å himmel vad alla uppskattade vad vi gjort. Vad roligt det är att bjuda då! Att se hur gott alla tycker det är och jag känner mig så rik när jag sitter där kring bordet och ser på alla runtomkring mig. Att ha möjligheten till allt det där. Dyrbart. Vi pratade och skålade och skrattade högt och brett och kollade på gamla filmer från när vi, hela gänget, var i Gambia. Och jag skulle säga vad det bästa med mitt 23e år varit och det finns ju bara ett svar på den frågan. Sixten. Han i finskjorta. Jag smäller av.
Vi avrundade kvällen med födelsedagstårta i form av en frusen cheesecake med hallon, blåbär och passionsfrukt ovanpå. Det blev tyst kring bordet under några sekunder. Jag och Liten fick 10/10.
Vilken kväll, alltså. Så tacksam. För er alla och alla fina, så otroligt tänkvärda, presenter jag gick och att jag får vara med om allt det där. Livet och sånt. Med ett helt dussin kring bordet. En fredagkväll, i början av oktober.
När natten var mörk och Liten somnat i sin pappas famn, mitt i kalaset, då vandrade alla hemåt, efter det obligatoriska kramkalaset i hallen. Jag och mannen high fivade och tyckte att det varit en så himla lyckad kväll. Från början till slut. Städracet där efteråt gick som hejsan och innan jag hann uppfatta att jag lagt mig på kudden, så sov jag. Gott. Och vaknade till en ny dag. Den där lördagen. Min födelsedag.
Senaste kommentarer