Så var det kväll.

Och vi har jobbat på. Idag också. Oktober månad är den månad vi har körigast, så jag börjar se ett ljus i lilla tunneln. Ååhå, jag längtar så efter en dag som bara är helt och hållet blank där det inte finns ett skvatt att göra. I alla fall en dag där det finns miiiindre att göra. Om en vecka! Då kommer det massor av såna. Nu kan jag liksom fylla varje minut jag inte gör någonting annat på, med att försöka trycka in en massa tentastrunt (en del grjejer förstår jag bara inte varför vi behöver kunna….).

Att vara både mamma, fröken Duktig och studerande, på samma gång. Ptja.. det är ju inte så att sittunderlaget nöts ut, precis. Men! Det är helt och hållet självförvållat och självvalt och jag vill inte byta denna karusell mot någonting. Men jo, lite småtrött kan man ju känna sig ibland. Lyckligt utmattad, som jag brukar säga. Livet har aldrig betytt så mycket som nu, varit så roligt och känts så dyrbart som nu. Aldrig varit så lyckligt, som nu. Äsch, du förstår nog. Jag behöver nog inte förklara, egentligen.

Vad vi har gjort idag?

Idag har vi skrivit, jag och käraste kompanjonen. Med oss hade vi den sötaste av arbetsledare, gissa vem! Efter vi var färdiga för dagen drog jag och Liten ut på långpromenad i snålblåsten. Vi gillar att gå ut och andas friskluft efter att ha suttit inne och gnuggat geniknölarna. Sen var morsans plan att bäbisen skulle sova och hon skulle kunna dra av ett städrace så snabbt att han inte skulle hunnit märka någonting. Men icke! Någon vaknade och vi bestämde oss för att städa tillsammans….

IMG_9422

Minimannen har följt mig, från rum till rum. Bytt leksaker och fastnade (ordagrant) för mammas bakgrejer.

IMG_9438

Han är koncentrerad när han gör saker. Spretar på tårna och liksom småflåsar med den där lilla munnen. Han bakade, sa han bestämt.

Morsan?

Hon har gnott på, fixat med tvätt och städracat och haft sig. Lät som ett fån när hon kröp där på knä och skurade, och lekte Tittuuuut! med bäbisen samtidigt. Det där med fånerier, det hör ju till, den där kärleken. Till han jag kallar Minimannen.

IMG_9384_wmDet absolut roligaste på hela alltet, det var när vi skulle bädda rent i storsängen. Då tokbusade vi och hoppade i pappas säng. Han var ju ändå inte hemma och kunde märka någonting liksom. Ha!

IMG_9401..och så blev vi så trötta att vi höll på att smälla av. Det är tufft att städa, mamma..

Så vissa sover nu. Efter 4 timmars städrace… mamman, som ser ut som en dyngsudd, ska passa på att hoppa i badet. Njuta av att det är nystädat och doftar såpa och vaniljljus. Att sedan krypa ner i den renbäddade sängen, det längtar jag efter…

En torsdag. Full fart. Lyckligt utmattad. Precis så.

Kram/lillafrun