Tisdag.

IMG_1452

Bara lilla Minimannen och jag. Från tidig morgon, till sena natten. Vi har roat oss så gott vi bara kunnat. En dag som idag, grådassig och novembermörk, så hade vi gärna sett att vi bott närmre. Närmre våra familjer alltså. Idag hade vi då kunnat hälsat på Litens mormor och morfar. Mormorn som i förmiddags stod och bakade pepparkakor och sa att nu skulle vi ha haft doft-telefon!, mäkta nöjd över årets premiärbak. Åh. Mammas pepparkakor och iskall mjölk. Tänk dig.

Men, nä.

Det där med depp och att tycka synd om sig själva, sånt är bara förgäves. Så den här dagen, den som aldrig riktigt blev ljus utan strax efter lunch vände om och lät mörkret falla på nytt, har varit en mystisdag.

IMG_1454

På förmiddagen gick vi promenad med vagnen. Liten sov läänge, länge och jag hann göra det där hjärntvättande görat, transkriberingen, färdig när vi kom hem igen. Och tvätta och hänga tvätt, såklart. Och så har vi läst Prästens lilla kråka, dansat på vardagsrumsgolvet och haft heta diskussioner om diverse saker. Som att morsan tycker att hon måste få ha några stackars hårstrån kvar på huvudet, medan Liten är fast besluten om att hon inte alls behöver det utan gladeligen tvångskysser sin mor samtidigt som han kramar om henne och drar i hennes hår, med båda händerna. Allt vad han har.

IMG_1472

Jag fick även till att träna ett core-pass på hallgolvet, här i eftermiddags. Liten hängde på, blev bara en liten bonus-extra-vikt, ha ha. Men nä. Träningen hoppar inte på en precis, man måste skapa sig alla tillfällen själv. Och jag vet. Nu är det tungt att känna sån überstor träningspepp inför passen. Särskilt när det hunnit bli kväll och är kolsvart utanför. Jag tycker i alla fall att den här perioden på året, varken barmark eller snö, är den allra tyngsta tiden träningsmässigt. Helst av allt vill man väl bara slänga sig i soffan så fort det bara går. Men jag tänker att det är nu, när det är så mörkt och fattigt på sol och så, som jag behöver det allra mest. Det är ju bara den där tröskeln man ska komma över…. och det bästa är att man bestämmer själv hur hög den ska vara. All träning och rörelse är bättre än ingen. Att gå en promenad på en kilometer, gå ett varv runt huset, få friskluft, riva av ett sjuhelsickes tabatapass med tunga övningar, traska en långpromenad eller köra  ett 20 minuter långt corepass. Allt är bra.

Här har ni min PT. Han är sträng och säger VAH!? som svar om jag råkar pusta och stånka lite för högt.

IMG_1459_wm

Vi har precis kommit upp från badkaret där S som vanligt, var helt galen. Och nu njuter vi eftermiddagsvila. Sagolikt skönt. Bäbisen sover i min famn och jag kör pekfingervalsen här i dagboken.

Mystisdag, alltså. Bara lilla Minimannen och jag.

Har du haft en bra tisdag? Hoppas det!

Kram/lillafrun