Om du bara visste vad jag är glad att det är kväll.
Jag har längtat efter Sixten hela dagen. Men jag vet att han har haft det prima med sin pappa- (jag får ständigt filmer och bilder på allt.). Jag och C har kämpat på och skrivit. Det gäller att passa på med långpass när mannen helt plötsligt är hemma en hel måndag. Utgångsläget i morse var dock inte det bästa… Vi hade en duracellkanin till bäbis igårkväll. Vet verkligen inte vad det var… kanske händer det bara väldigt mycket nu och han är så nyfiken på allt. Liten var pigg som en jagvetintevad, ville stå på benen och vicka på rumpan. INTE sova. Jag och mannen gäspade i kapp, kollade på varandra och undrade Vem är det där? Är det din? Och, vad håller han på med?
Så i morse när jag var hyffsat vaken, tog jag mig riktigt i kragen (efter en vecka av träningsvila), och chockade kroppen med ett redigt tabatapass. Förfärligt jobbigt där i början. Det kändes så längesedan… jag njöt verkligen förra veckan av att inte träna ett endaste dugg. Jag behövde det. Och i morse, innan jag satt igång, då kändes det som äsch, jag fortsätter med det här. Året ut!
Men, så drog jag på den där timern och plågade mig genom passet. Till en början hade jag världens sötaste extravikt också…
Efteråt var jag som en ny människa och kände att juuust det, ja! Det är den HÄR känslan jag älskar och inte vill vara utan. Dessutom! Har jag sedan hållit mig rätt pigg hela dagen.
Där, har du min lilla duracellkanin som står i alla möjliga yogaposer. Nu är ”hunden” storfavoriten. Så söt så man storknar!
Och nu är det kväll och gänget är samlat igen. Vi har precis ätit middag och ska strax klä på oss vintermunderingen. Gå ut i vintermörkret, promenera, andas friskluft och sedan landa hos hjärtevännerna för en måndagkväll av mys. Vardagslyx!
Önskar Er en fin kväll!
Senaste kommentarer