Det är inte klokt vad trött jag varit idag.

Visserligen är vädret obeskrivligt grått och dagsljuset minimalt. Men ändå.

Det har tvättats soffplymåer och kuddfodral och hängts tvätt härsan och tvärsan här i lyan. Och lagats ännu mera barnmat. Så var vi ju ute och gick också, under den ljusaste timmen… Men annars har det inte gjorts många knop (förutom mannen som jobbat hemifrån). När Liten sov sin eftermiddagslur gjorde jag detsamma. Så vansinnigt skönt att kunna. Krypa ner under filten och sova i en lång stund. Vakna yr och vimmelkantig, lagom till middagen ska lagas och mörkret där utanför är så kolande, kolande svart.

IMG_5012

Det blir lax till middag idag. Färsk lax och kokt potatis. God sås och gröna ärtor. Vanlig mat. Så gott! Liten hjälper till, allt han kan. Drar i lådor, öppnar skåp och sliter i murgrönorna som hänger (hängde! Nu, avklippta!) från fönsterna.

Ikväll har jag som mål att köra ett överkroppspass. Mannen också. Träningsvärken i kroppen är här, om man säger så. Men det stoppar inte, såklart. Kanske tränar vi i omgångar, eller väntar tills Minimannen somnat för kvällen.

I övrigt ska vi bara lata oss och göra ingenting.

Det är liksom som att den där avslappningen och tröttheten fått sånt utrymme nu under tre veckor, att den nu tagit plats på riktigt. Brett ut sig vitt och brett, suddat ut kanterna och gjort nya, längre bort. Jag tror min kropp behöver få vara lite trött ett tag, den hade nog egentligen behövt få känna det redan i höstas. Kanske behövt lite lägre tempo ibland. Jag gav den nog bara inte utrymme. Funkade inte riktigt då. Men nu, bättre. Håhå så skönt!

Kram/lillafrun

G-VMBJT57ZE4