Kan det vara sidensvans? ..din röda tofsboll? undrade han. Och visst hade han rätt. Pappa-morfar, alltså. Han som småskrattande serverar vitlöksbröd till skatorna där ute, i hopp om att dom ska klara sig från förkylningar. Så skottar han vidare så det bara ryker om det.

Älskade pappa.

Mamma-mormor pensionärsskolkar och är på jobbet igen. Vilken en! Ringer därifrån och undrar om krämig laxpasta blir bra till middag. OM! , säger vi och dregglar av bara tanken.

Så vandrar vi runt tommelmon, och jag försöker få mannen att förstå hur fruktansvärt halt det var när jag gick där senast… du kanske kommer ihåg min mardrömstur?

Och snön pendlar mellan att yra och falla rofyllt. Här inne yr hon som inte alls lider av städhybris, men som bara helt enkelt älskar att städa och som gör det mycket och gärna. Idag har hon hjälpt den där penisionärsskolkande och tokstädat här hemma i varma huset, gjort precis som jag alltid gjorde när jag bodde här hemma. Städade, tände ljus och gjorde mysigt och fint tills päronen kom hem från jobbet. Blir du aldrig less på att städa? , undrar mannen. Varpå han får en lååång utläggning, med höjden av entusiasm i rösten, om hur fantaastiskt, underbart det är att svajsa runt med skurtrasa och känna skurmedelsdoft.

Okej. Jag är lite knäpp. Men jag lider inte utav det! (Precis som pippi inte lider av sina fräknar..!)

Mörkret lägger sig och eftermiddagslugnet infinner sig. Brasan har brunnit ut, det är bara fläkten som hörs. Tore-hunden snarkar och sover. Bäbisen likaså. Jag ser min chans för en stunds egentidslyx och ger mig ut i hardcoregymmet, alldeles själv. Cyklar och svettas och känner hur jag töms på energi, benen blir otroligt trötta och den där järnsmaken i munnen infinner sig. Galenskap för vissa. En kick, för andra.

Sen går jag in, endorfinfylld. Fräschar till mig och så börjar vi sedan med middagen. Krämig laxpasta. Du förstår. Gott.

Älskade mamma-mormor kommer hem och vi samlas vid middagsbordet och äter tillsammans.  Och nu sprakar elden igen och det är kväll. Den kommer troligtvis innehålla otaligt många varv runt i huset, krypandes på knä efter en bäbispojke som är i full färd med att upptäcka livet. Det där, blandat med stunder i stora soffan, med benen högt och pulsen låg. Alltsammans, nära dom jag älskar så jag nästan får dåndimpen. En kväll i huset jag för alltid kommer att kalla för hemma. 

Får man lov att ha det såhär, en vanligt måndag i början av februari?

Önskar att du har det gott, du med.

Kram/lillafrun