Hej, det är jag. Liten.
Vi är hemma nu.
Resan gick überperfekt, om jag får säga det själv. Morsan var inte rädd en sekund. Det var bar asfalt, torrt och ljust från himlen. Vi fick vårfeelings hela högen! Det var bra. Pappa är en hejjare på att köra bil också.
Och nu är vi i lyan igen, efter att ha storhandlat och packat in allting och lagt var sak på sin plats och sådär. Jag har rejsat runt här i lyan, flåsat mig fram och hittat på diverse rackartyg. Nu är jag helt slut, alltså.
Jag har varit preciiiis överallt här hemma sedan vi kom hem. Duktigt, va?
Väckt gungstolen till liv, rivit ut böckerna ur bokhyllan, dragit ut alla leksaker över hela köksgolvet. Varit inne i finskåpet och hjälpt mammas myrtenkrona, den som hon hade när hon och pappa giftade sig, att tappa bladen (nåja, än lever den). Så har jag dragit i lampsladdarna, i blommorna, i kökslådorna. Rivit ur skåpen. Och såklart lirat gura och plinkat piano. Varit och sagt hej till toaborsten, rivit i blöjhinken och kikat så tvätten mådde bra där på golvet, innan den slängdes in i tvättmaskinen. Behöver jag tillägga att päronen varit så förbeeenat tråkiga? Nä, tänkte väl det. Jag har verkligen jobbat på, om man säger så. Mamma och pappa har packat upp och lagat gómiddag
och piffat med tullisar och jagat mig och så har dom mumlat något om att det är en fasligt tur att lyan är så mysig och fin som den är. Vi trivs här. Men det är långt till alla hjärtenära härifrån. Det håller jag med om.
Förresten. Någon fyller 11 månader idag… (!!!)
En Miniman i sina bästa år (månader).
Den senaste månaden har det hänt massor. Typ som att jag bet mamma så blodet sprutade (okej, viss överdrift. Det kanske inte sprutade, direkt…), morsan skrek och vips var jag en storpojke och blev serverad middagsmat istället för mjölk, som nån annan bäbis. Jag har inte slutat helt, med det där. Det är för mysigt för att helsluta, en morgonslurp sitter ju väldans fint!
Annars? Jag äter som en häst och har det där lite som hobby, att äta alltså. Älskar att äta själv, spelar Roland vad det är. Skräp på mattan, Tore-hundens mat eller helt enkelt en god mammalagad middag. Något annat jag älskar, är att mata Tore-hunden. Det har jag pysslat med senaste veckan. Då sitter jag där, i min stol, hos mormor och morfar. Så släpper jag ner, mackabit efter mackabit. Han, hunden, älskar mig. Massor. Vaktar mig och letar efter mig när jag är borta. Fin-Tore.
Sen har jag börjat prata också, massor. Högt och ljudligt och oftast fattar allllla iiingenting! Frågar morsan efter lampan så pekar jag på den där himla lampan. Så säger jag titta! titta! och tatt-tatt! och sånt. Jag är en artig Miniman, det ska jag ha. Men det coolaste av allt? Nyss gick jag 20 steg. 20 steg! Det liksom bara släppte. Senaste två veckorna har jag gått ett och två steg i taget och en dag satte jag rekord på sju. Men nu, ni. Nu ska jag erövra världen med mina steg!
Nu är jag i alla fall så trött att jag storknar och tänker sova, alldeles snart. Först ska vi hoppa ner i badkaret tillsammans, hela familjen. Söndagsbad. Det kommer sitta som en smäck!
Senaste kommentarer