Det var en så himla, himla fin konfirmationssöndag igår.

Solen strålade mot den klarblå himmeln.

Vi var där, helahela taikonsfamiljen. Älskade A bekräftade dopet och blev konfirmerad. Och själva konfirmationen var så otroligt fin. Jag är ju en känslomänniska och har lätt både till skratt och gråt. Och är det något jag tycker är vackert och som drar åt hjärtat lite extra, då vill det gärna trilla en tår eller tjugotre. Igår var en sån dag. Allt var så vackert; mässan, att se familjen på samma plats, att vara i och vid den kyrka som är min och mannens giftaskyrka och för att inte tala om den där lilla Minimannen som jag på morgonen klädde i vitskjorta och fluga. Håhå. Livet är bra fint! som en systerdotter småskrattande sa, som för att hinna före sin moster som hon visste skulle säga precis så…

Vi kör ett litet bildregn tycker jag!

Lilla Familjen fick äran att agera skjuts för konfirmanden till kyrkan.
Passade prima då jag och mannen spånat ut en strålande plan; åka dit till en halvtimme tidigare för att sova ner Miniman så att han kunde sova sig igenom hela alltet.

Miniman sövs.

Mamman sportade nyklänning och luftade vårskorna. Trots smått snorkall blåst offrade hon sig och drog till med en titta-här-vilken-fin-klänning-jag-har-pose.

Otroligt skön och något som känns som en användbar klänning. Finns på Lindex.

Så Minimannen somnade och jag och M vandrade runt kyrkan och satte oss på bänken bredvid den där kyrkporten vi stod utanför för snart tre år sedan.

Det var en så himlafin dag, vår bröllopsdag. Och den här kyrkan ligger så vackert till. Och inuti är den också så vacker. Det var helt enkelt ljuvligt att stå där inne och säga ja till mannen i mitt liv, gå ut och mötas av denna utsikt, plus en herrans massa familj och släkt och vänner med hjärtevarma leenden.

Ja, lite sånt tänkte vi tillbaka på där vi satt på bänken och väntade på att klockan skulle bli elva någon gång.

Så gick vi till slut in i kyrkan.

Det var en så fin stund där inne. Jag njöt av alltihopet och det var så mysigt att sitta där med mina gudsöner och hjälpa dom att sjunga med i psalmerna.

Liten?

Han sov. Och sov. Trots orgelspel, hög församlingssång och predikande och hej och hå. Han hade helt enkelt inte kunnat tajma gårdagen bättre.

Stolt är moster över dig, bästaste A (och grattis på din födelsedag idag!) .

Det var del 1, det.

Men nu tar vi en liten paus tills del två kommer och möter måndagen och ser vad den har att erbjuda!

Lillafrun