Midsommar. Midsommarblomster. Midsommarfirande. Midsommarafton. Midsommar.
Det var igår, flaggan var i topp och vi firade på det där traditionsenliga viset jag bara inte kan tänka mig att vara utan. Det där firandet som börjar med brakfrukost som grund för att ge sig ut i lövskogen.
Släpa hem björk som ska räcka till en hel midsommarstång. Stången binder vi hela gänget tillsammans. Det är som en riktig tomteverkstad under den där stunden. Alla vet precis vad dom ska göra. Och vips;
… så stod den där. Finare än någonsin! (har vi hört den förut?)
Sen blev det bastu för vissa, en liten promenad för andra, en lång tupplur för den minste och en löptur för den där morsan som har som tradition att springa på midsommarafton. Det är så idylliskt att springa där på grusvägen som liksom omringas av alla vaggande blågula flaggor. Och igår var ju vädret helt makalöst också, vi som var inställda på kallt och regn, fick istället strålande sol och barfotaväder!
7 kilometer löpning, check!
Så piffades människorna upp, skjortor och flugor åkte på och klänning likaså. Det blev sillunch!
Och det fanns sååå mycket gott, så det åts så det stod ut genom öronen på oss. (Nästan).
Sen band jag kransar, såklart. Och tänkte mig ett litet familjefoto sådär… Lite snabbt och smidigt och ja, förra året gick det ju så bra!
Men.. 
Är det något vi inte ha en bristvara utav i Lilla Familjen, så är det vilja. Och den där viljan, växer för var dag och är såå mycket större denna midsommar än förra. Och vill vi något, då vill vi det. Och vill vi INTE något. Då jädrar, då vill vi sannerligen INTE det….. say no more.
Kransarna var vackra där dom låg som stor och liten på backen också..
… mamma kunde gott ha krans, tyckte Liten!
Min älskade Miniman.
… han som till en början var så taggad på det där med små grodorna, som vi ju övat i veckan, men som sedan bara tyckte det var trams och drog sin kos. Vansinnigt obehagligt med massa stora människor som började försöka framkalla någon smärre jordbävning och vicka på svansarna och göra monsteröron och nä, det där var inget för honom.
Men det här!
… det! var något för honom. Ja, han fick faktiskt smaka av hela mormorgjorda jordgubbstårtan. Han är så himla duktig och äter precis allt vi ger honom (han åt till och med sillunch för fullt!) så jag kunde liksom inte låta bli att ge honom lite tårta. Bara borsta tänderna extranoga så är ingen skada skedd!
Sen gjorde vi ett nytt försök…
Förrutom att mannen kände sig lite trampad på (!), så får det där klassas som årets upplaga av midsommarfamiljebild. Min älskade familj.
Och nä, dagen är låååångt ifrån slut här. Det är en fullspäckad dag, det där. Det är det.
Vi tog Torehunden och gick på promenad. Mot ängen och blomplockning!
Sen vandrade vi hemåt, med vacker blombukett och ett minne för livet; att ha fått gå där på grusvägen, med Liten i handen och plocka midsommarblomster. 
Sen satt vi där i solen, spelade och sjöng och sa ungefär tvåhundra gånger att kära nån, vilket väääder!
Vi var helt sonika bara tvugna att ta en kvällstur med gamla PlåtEmma på alldeles spegelblankt vatten, innan vi åt vickning för att sedan krypa till sängs kring midnatt.
Och finare midsommar, det kan jag inte tänka mig.
Hoppas att ni också hade det gott igår! <3
Senaste kommentarer