Igår eftermiddag hoppade vi in i bilarna, Världens Bästa Svärisar och så vi tre, i Lilla. Litens farmor och farfar hade ordnat med världsgod picknick som vi packade med oss för att sedan ta sikte;
mot ett, för oss, nytt ställe.
Vi åkte och åkte och åkte. Liten somnade såklart, det skumpade ju så skönt där på guppiga, gropiga gamla grusvägen.
Till slut var vi framme så långt vi vågade köra med bilarna. Vår Audi är ingen terrängbil, precis. Så vi parkerade och gick den korta biten förbi den forsande bäcken, genom skogen som på marken var klädd av vackra, vita skogsstjärnor och plötsligt var vi helt och hållet framme;
Vid en gammal, gammal fäbovall. Med en stuga jag på direkten fick en förkärlek till. Den låg där, högst uppe där solen var mjuk och skön än hur mycket klockan blev.
Vi traskade uppåt till solgläntan. Låste upp och begrundade.
En fäbostuga, alltså. Mannens och min, och Minimannens förstås. Lite färg och ompyssling så är den hur söt som helst. Den var söt redan nu. Men lite ompyssling mår man ju aldrig dåligt av, liksom.
Och lugnare ställe, har jag nog aldrig, aldrig varit till.
Det var helt tyst.
Fåglarna kvittrade.
Regnet smattrade en ministund, försiktigt från det lilla regnmolnet som plötsligt befann sig mitt på den blå himlen.
Det var bara en skur.
Sen satt vi där i gräset, i solgläntan, på filtar och gamla stolar och pallar där inifrån stugan. Svärföräldrarna hade gjort en ljuvlig pastasallad, med god dressing och färdigbredda tunnbrödmackor och päron-crush och ja, jag vet; dom är bäst. Och gott, ja det var det. Sannerligen!Small av lite, gjorde vi när det dessutom efter picknickmiddagen serverades Svenska Jordgubbar och vispad grädde (!!!).
Gräddoman som jag är så åt jag så jag nästan kände mig vimmelkantig. Kaffesörplandes halvlåg jag på filten, i gräset och mådde som en prinsessa bredvid min fina M. Lilla lillprinsen hade det gott han med. Satt på gamla bänken, bredvid sin farfar och fick jordgubbar serverade och så lekte han titt-ut med farmors keps och tyckte helt sonika att livet lekte.
Sen blev klockan kväll och vi började packa ihop oss för att åka från det där stället som var så himla tyst, lugnt och skönt.
Mina finaste två… inte lika varandra på en fläck faktiskt……
Och vet du!
Tror du inte jag gjorde mig riktiga skattfynd där i gamla fäboden!
Bland annat det här; ett skåp som jag tänker mig kommer att bli perfekt i ett badrum i framtiden. Då kan jag ha en herrans massa handdukar och badlakan däri och ovanpå lite vackra ting. Skattjakt på sina egna ägor, alltså. Vilken grej!
Sen sa vi hejdå, låste dörren till gulliga stugan och vandrade mot bilarna.
Den där tystnaden och lugnet var helt makalöst härlig. Så, sådär mätta och djupandandes tog vi sedan bilarna och åkte hemåt längs den där guppiga grusvägen.
Och det där, var en utav mitt livs mysigaste eftermiddagar. Något vi får göra om, helt klart. Lilla fäbostugan är ju vår, för sjutton. <3
Dagar av tillsammanstid och värme, det är gott. Helt enkelt.
Men oj så mysigt det ser ut!! 🙂 Men nu för du förklara för mig hur allt hänger ihop.. Har ni köpt ett till litet hus eller hör det ihop på något sätt? Kanske har ni vunnit på lotto? 😉 Du ser väldigt lycklig ut på alla bilder! Jag tror du är på rätt plats 🙂
Ja, helt otroligt!! 😀 Haha, nä här har inte vunnits på något lotto! 😉 Men jag är lycklig som bara den, det är jag. Jag har ju fått min drömgård! 😀 Jag kanske borde ha en frågestund snart och svara på en massa frågor som dyker upp här nu!
Inom kort kommer svar på dina frågor! 🙂 KRAM