Fotograf: Cecilia Lundmark / se hennes sida här— > Midnattssolen
Världens absolut bästa, bästa klass. Finaste musiklärarna på jorden. Grattis till oss!!!
-Minimannen var såklart med upp på scenen och tog emot ros, diplom och LTU-nålen.
Så blev det den där dagen som tidigare bara fantiserats om. Nu är den här.
Idag får jag och mina fina vänner vår examen.
Jag känner mig så ohyggligt stolt och tacksam. Jag klarade det!
Highfivar med mina två älskade pojkar, dom är min styrka och kraft.
Min examensmorgon började med den där typiska mardrömmen att vakna bara några minuter innan man borde gå ut genom dörren. Som tur var, var det ju bara en dröm. Mitt alarmgäng ringde i kör strax efter 06. Då var jag och Torehunden ute på morgonrunda. Helt perfekt start på denna dag!
Idag firar vi!
Pojkarna med fluga till finskjortan och mamman i finklänning.
Det var gott med en kvällspromenad. Just ikväll.
Nu känner jag mig lite bättre till mods än tidigare idag. Dels har vi fått massor gjort idag och jag känner att vi är på banan inför examensdag och flyttrace deluxe-dagen efter den. Städat, både såna där typiskt flyttstädiga städsaker, men så har vi också städpiffat (så gott det går) inför imorn. Och högskoletidens sista rep är gjort. Det var skönt att få sjunga tillsammans med kompisgänget. Sen har det lagats mat. Jag och mannen har varit ut på varsin löptur. Jag, för att bli lite mer människa och inte en lommande vemodig sak på två ben. Nu när jag är sådär vemodig, då är det så himla, himla skönt att springa och tänka och så. Så har vi ju fått finbesök också. Min mamma och pappa har kommit hit och imorn kommer Svärisarna. Festligt! Liten är helt galet förtjust.
Och nu har vi varit ute på en ljuvlig kvällspromenad. Vandrandes på favoritvägarna. Vattnet var lugnt och vackert, kvällssolen mjuk och skön. Träden så, så gröna och häggdoften rent himmelsk.
Nu är jag redo för att ta min efterlängtade examen.
Idag känner jag mig så himla, himla ledsen. Rent och skärt ledsen. Det har varit fem så fantastiska år här. Världens roligaste utbildning, tillsammans med en klass jag aldrig kunnat drömma om skulle vara sååå fin och så driven och musikalisk och helt enkelt bäst. Och så har vi såklart gått igenom så himla mycket här. Livet, liksom.
Idag när jag putsade fönsterna för sista gången, så höll jag på att börja gråta. Eller jag stod där och snyftade för mig själv. Mannen var nere på stan och handlade inför imorgon och Liten sov. Jag tänker massor, massor nu. Det är så mycket spännande och nytt. Förändring. Tudelade känslor. Jag har mått som en prinsessa här i Norrnorr och just nu kan jag bara se allt, allt som varit bra och vill inte härifrån för fem öre. Så typiskt i ett sånt här läge. Jag vet ju bättre än så, att jag innerst inne är väldigt längtande efter det som komma skall också. Helt enkelt det där krångliga; känslor som bråkar med varandra. Livet.
Lyan. Den kommer jag på ett sätt att sakna, men säkert inte såå lång stund. Däremot kommer jag minnas tillbaka hur det var när vi bodde här. Det har varit mitt hem och min borg här. Här har vi levt livet, umgåtts med vänner, spelat, skrattat, dukat långbord ute på gräsmattan, myst ute på baltanen. Tränat, gråtit, väntat på Liten, beundrat densamme när han kom till världen. Känt oss trygga. Nu tar ett nytt kapitel vid här i livet och jag bara hoppas, hoppas att det kommer bli minst lika bra som det här kapitlet.
Nu kommer ett bildregn från lyan. Den finaste lyan.
Baltanen som M lagt trall på. Och så lilla miniträdgården där vi småodlat lite grönt och bombat med blommor. Hängt tvätt, haft gardenparty. Och den sommaren jag väntade Liten, då åt, jobbade, tränade och sooooov jag. Sov, det gjorde jag helt i halvvärmen ute på baltanen.
Köket..
Där har det ätits, bakats och lagats i massor. Och dukats för kalas!
Och lilla badrummet där vi fixat mer förvaring, köpt till tvättmaskin och byggt till skötbord och gjort så fint vi bara kunnat..
Och sovrummet..
Där vi bäddade för en Liten. Som nu är en Miniman på riktigt och liksom gör livet till det bästa någonsin, hela tiden!
Och vardagsrummet. Där vi spelat, dukat långbord och haft fredagsmys och sånt.
Och till sist hallen. Den man kommer in i när man öppnar dörren till den där lyan som vi tackar för den här tiden och aldrig kommer att glömma. För så himla bra vi har haft det här!
hej, det är jag! Liten!
Vilket sjå det är att flytta, alltså. Mamma, pappa och jag grejsar och grejsar. Undra om vi någonsin kommer bli färdiga?
Det är en evig röra här hemma i lyan. Men det gör inte mig något. Jag leker på i alla fall, jag. Igår bakade jag muffins. Och hjälpte till att dammsuga och torka bakom spisen och så testade jag om min hand var ett skräp. Det var den inte. Men roligt hade jag under upptäckten!
Och titt som tätt (läs: hela tiden) sätter jag päronen lite på prov här i röran, och ser vad jag hinner göra innan dom finner mig. Ja, alltså. Jag ger dom ju inga minutrar eller för den skull hela sekunder. Dom får en grisblink på sig. Annars kan det se ut såhär..
Eller på något annat cirkusliknande vis. Att klättra är så vaaansinnigt roligt. Jag kan hålla på i en evighet eller två. Mamma eller pappa är ju min fallskärm. Jag veet att dom alltid tar emot mig, så det är liksom bara tuta och köra. Ha!
Idag är det torsdag, tror jag. Och mormor och morfar kommer! Tjoho! För imorn, är det mammas examensdag. Min med, faktiskt. Så idag pausar vi i pack- och flyttfix, vi kan ändå inte göra mer förrän själva lasset ska gå (jag har jobbat på bra denna vecka!). Vi pausar och finar till lyan så gott det går, handlar mat och lagar god mat inför morgondagen. Så ska mamma shoppa något vaddetnuvar och det ska strykas skjortor inför morgondagen och bara njutas av att det är en så fin och efterlängtad dag vi går till mötes. Och det är sooool idag!
Ha en fin torsdag!
Senaste kommentarer