av Emmeli | jun 3, 2015 | Familj och Vänner, Lyan, Träning
En bild jag blir varm av att titta på.
Det var i söndags. När vi varit på rabarberjakt och bestämt oss för att det faktiskt var en festligare kväll än bara en rabarberkrämskväll, så vi drog till med en fantastiskt god rabarberpaj med vaniljglass till istället. Så gjorde vi myshörna i vårt vardagsrum som bara är tomt som ett skal. Bredde ut madrasser och filtar och kuddar och tog en tomkartong och la en duk på, perfekt finbord! Så spelade vi musik från lilldatorn och kolavippade av ungarnas gulliga danser. Spontant, opretto och så, så gott. För både mage och hjärta.
Idag har jag och mannen fått huur mycket som helst gjort här i lyan. Så skönt. Jag firade en lyckad dag med en förvånansvärt bra löptur i spåret. Mina ben är lite lätt möra från gårdagen, om jag säger så. Men det var bara skönt att springa av dom lite (okej, inte bara. det gjorde ganska ont mot slutet). Det har regnat hela dagen fram tills nu och det doftade helt makalöst gott ute. Massa syre och häggdoft i luften.
Nu ska vi traska iväg för middag tillsammans med vännerna. Vi ska laga onsdagstacos tillsammans. Men ikväll hänger vi inte på vårt vardagsrumsgolv utan hos fina hjärtevännerna, som inte ska flytta och har det värsta fancypancy. Med soffa, saker på sin plats och hela grejen!
Ha en fin kväll!
Lillafrun
av Emmeli | jun 3, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan
Bilder från gårdagen. En vild och lycklig Miniman. En pappa som beundrar honom lika mycket som ungen beundrar pappan själv. Och så en mamma, som ja, inte heller ser så okär ut i livet just nu. Med det är lite hektiskt, det syns på prickarna på min hals. När-det-rusar-i-kroppen-prickar som vi säger.
Bilderna. från då vi efter det där backpasset varit ner till lilla staden för att enligt plan äta god lunch ute. Och precis så, ute, blev lunchen då vi till vår glädje upptäckte att det uteserveringarna börjat poppa fram för året även här i Norrnorr. Så vi satt där i solen och åt och mådde gott. Innan vi gjorde några ärenden på stan; som att köpa en tunn kofta att ha ovanför examensklänningen, tvärshoppa ett par jeansshorts. Vår lille kavate Miniman fick staden att le där han knatade fram med det där leendet på läpparna och med bestämdheten i stegen.
Till sist gjorde vi något märkligt; var och sa upp lyan. Vårt hem sedan fem år tillbaka, liksom. Mitt och M´s första gemensamma hem. Hujedamig. Det var faktiskt jobbigare än jag tänkt att det skulle bli. Ska någon annan bo här snart?
Ja, det kommer det alldeles säkert att göra. Bara efter en halvtimme ute på lägenhetssidan så ringde en tjej och ville komma och kika och mail trillade in till mig under kvällen med frågor om lyan och jag väcktes i morse av ännu fler samtal… det är ju världens finaste lya, så. Men vi släpper den faktiskt inte förrän om en drös av veckor. 
Så ja, nu agerar jag lägenhetsvisare också. Det har jag ju jättemycket tid med denna vecka, menar jag. Det är ju inte alls så att dagarna är proppfulla i alla fall….
Mer fancypancy Miniman, det får man leta efter. Fårskallar fulla benen. Det kan ju inte bli mer rätt!
Nu kör vi onsdag! Här har just gräddats en massa bröd inför examensdagen och flytthärvan i helgen. Nybakt bröd till frukost. Bästa. Dagen är igång med regnet som faller där ute och med dagens to-do-list här inne. Bara tuta och köra!
Ha en fin onsdag!
Lillafrun
av Emmeli | jun 2, 2015 | Recept, Tårtor och desserter!
Jappjapp!
Det är flera av er som frågat om receptet till den där tårtan jag frestade er med bild på för någon vecka sedan. En sån där fantastiskt god (om man gillar glass) och som är lätt att göra och superperrfekt att förbereda. Somrig blir den också med ett hav av färska jordgubbar som dekoration. Helt klart en favorit hos mig.
Dajmtårta
-cirka 15 bitar
Du behöver:
Till marängen:
- 100 gram nötkärnor (lättrostade)
- 3 äggvitor
- 2 dl socker
Till glassen:
- 3 äggulor
- 1/2 dl florsocker
- 4 dl vispgrädde
- 2 dubbeldajm
Till garnering:
massa, massa, massa färska jordgubbar. Eller annan frukt, bär, hackad dajm eller vad du nu vill ha!
Gör såhär:
- Rosta nätterna lite lätt i en torr och het stekpanna. Hacka sedan nötterna.
- Vispa äggvitorna till ett hårt skum. Gör vänd-på-byttan-tricket-vettja!
- Blanda i sockret och vispa ytterligare en stund. Rör ner nötterna.
- Bred ut marängen på en lätt smörad plåt (jag brukar använda bakplåtspapper istället), till en rund botten cirka 26 centimeter i diameter.
- Grädda mitt i ugnen i 150 grader i cirkus 45 minuter. Låt svalna.
- Vispa äggulor och florsocker vitt och pösigt.
- Vispa grädden och blanda den med äggsmeten.
- Krossa dajmbitarna och blanda ner dom i smeten.
- Gör en foliering runt marängbotten (den ska vara några centimeter högre än marängen)
- Häll glassmeten på marängen och bred ut den jämnt.
- Täck tårtan med plasfolie och frys i minst 5 timmar.
- Dekorera med vadsomnuönskas innan servering.
Hiiiiiimmelskt god!
Nu ska jag ut och promenera med Minimannen som ska få för-natten-somna i vagnen. Det älskar han. Och jag med Så älskar vi också kvällspromenader den här tiden på året. Junikvällar, alltså. Ljuvliga. Sen ska jag packa och sätta en kalljäst bröddeg och grejsa lite inför examensdagen. Häpp, häpp!
Lillafrun
av Emmeli | jun 2, 2015 | Emmeli funderar, Träning
Toktrötta men nöjda, nöjda jag. Lite vemodig, såklart, det är ju standardkänslan just nu, men väldigt glad.
Åh, den här dagen alltså.
Så bra att det är inte klokt. Både när det gäller stora och små saker.
Som att vi haft flera timmar av effektivt och smidigt packande. Och så drog vi ju iväg till Grisan också där på förmiddagen. Det blev ett sånt där hysteriskt jobbigt pass. Jobbigt, för att vi tog i allt vad vi kunde och kropparna orkade. Det, är ju den bästa känslan. När kroppen svarar. Värsta, är när man blir tvärslut fastän man vet att man brukar klara mer. Så är det ju ibland också, liksom. Så dagens pass tar jag med mig i träningshjärteasken.
Efteråt åkte kameran fram för dokumentation av grisbacke och liten familj. Ja, sånt är viktigt förstår ni!
Lite roligt såg det allt ut, särskilt när vi var uppe på toppen av backen och det kom folk där nere, där Liten låg i vagnen och sov helt ovetandes, och vi såg att människorna undrade om någon lämnat en Miniman för vinden eller om han faktiskt hade föräldrar. Vi hade full koll på honom hela tiden, vi lovar. Det är så härligt att det går att träna båda två tillsammans såhär, med tanke på att vi faktiskt är Minimanspäron skulle man kunna tro att tillsammanspass är en omöjlighet. 
Liten somnade under uppvärmningsjoggen och sov och sov under tiden vi körde intervallerna. Sen vaknade han lagom till att vi joggade hemåt. Tokroligt att sitta i vagnen när det går fort tycker han. Det gäller ju att hitta sina vägar och passande pussel. Prioriteringar, pusslande och så såklart är det lyxigt med en unge som alltid tyckt om att sova och fortfarande gärna drar till med minst en men oftast två långlurar om dagen. En kvinna vi mötte mitt i backen utbrast vilka föredömen ni är!! och det gjorde oss så peppade och glada.
Några sista steg, bara för dokumentation och..
… ett sista peace-tecken i mitten av backen. Som sagt, oerhört viktiga saker.
Sådärja.
Sista intervallpasset gjort. Tack backen för 5 fina år. Du har gjort mig stark.
Sen har vi gjort en massa andra saker idag men det hinner jag inte skriva om nu. Nu ska här ätas gomiddag och sen ska jag iväg upp på högskolan för rep med klassen.
Solen skiner här i Norrnorr, hoppas den gör precis sammalika där du är!
Lillafrun
av Emmeli | jun 2, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan, Träning
Packa packa packa packa….
Jag och mannen passade på att packa ner i det närmaste allt porslin igår kväll. Det som är i köket alltså (gaaalet vad porslin vissa verkar ha samlat på sig…). Vardagsrummet är ju redan tomt sedan första omgången. Vi konstaterade att det går så mycket snabbare att packa, två päron med två händer var. Än i det där världsfina sällskapet, Minimannen, som gärna packar ur det vi packar i.
Idag det tisdag.
Och vi kan räkna på en hand hur många dagar vi har på oss att bli klara med flyttpack och städ och grejs. Men för att vara sådär übereffektiva behöver man faktiskt en paus nu och då. Vi hänger med vänner, traskar älskade vid-vattnet-promenaden, leker ute, säger hejdå till fina lärare (jag alltså) och så tränar vi också. Kors i taket, va?
Så om en stund ska jag och mannen iväg, ja Liten också såklart (sovandes i vagnen), och springa vårt sista backintervallpass här i Norrnorr. På grisan såklart. I den där backen som är helt crazybananasjobbig. Träningsveckan är planerad så att vi ska hinna köra alla våra favoritpass en sista gång här. För en som inte tycker om att träna, tycker nog att vi låter helt knäppa i huvudena. Men för den som förstår, ja, du förstår. Att springa på ett ställe som man verkligen tycker om. Där det är skönt underlag, mjukt under fötterna, doftar gott, är lugnt och skönt. Där det susar i träden och man känner frihetskänsla. Där, är det gott att vara. Om än kräkjobbigt.
Så strax ska vi sticka iväg hela familjen. Mot backen! Ett nödvändigt avbrott.
God tisdag!
Lillafrun
Senaste kommentarer