En vacker blombukett pryder vårt stora köksbord. Det är lycka att ha en Storan. Och det är lycka att få gå i hennes trädgård och knipsa blommor att sätta i vackra vaser här hemma. Någon gång, ska jag också ha en egen trädgård. Men var sak. Har sin tid. 

Håhå, jaja…

Vilken pärs. Lillvännen blev getingstucken precis och jag blev så himla, himla rädd. Få sekunder där vi inte hade 100 % procent koll (han var bland sina leksaker i sovrummet och lekte som vanligt… kan inte hända så mycket, liksom. Jag var i köket och fixade. Två meter bort). Plötsligt skrek han som en gris och jag rusade dit. En stor och apdum, halvgroggy geting vankade fram på golvet och Minimannens tumme var illröd och ungen stod med ansiktet som ett skrynkligt russinoch gastade AJ-AJ-AAAAAJ!!!! i panik efter att garanterat ha försökt lyfta upp det där djuret jag inte har mycket övers för just nu. Varav Morsan självklart blev hyperhispig. Vi hade såklart inga sockerbitar hemma och kunde ta till det gamla husmorsknepet att suga ut det svidiga via sockret, men jag försökte göra en egen variant med strösocker i blött papper att lägga om. Det funkade tror jag. Plus mys i pappas famn, fri tillgång till äppeldryck och morsans farligt goda skurna pepparkakor…. vad gör man inte i den situationen, liksom.

Med socker överallt fick Liten sedan ett bad och pedikyr och manikyr och är nu ute med sin pappa och leker i den ljuvliga kvällssolen. Jag ska göra dom sällskap. Hade tänkt berätta om dagen, men det får vänta, helt sonika. Livet kom emellan och det är mer än okej. Ni ska få se ännu en bild på den vackra blombuketten och så även ett utav dagens loppisting. Jag köpte något större också, men det tar vi en annan gång!

Kockumsprylar. Gör sig så himla bra i vårt kockumsgröna kök.

Ha en fin kväll!

Och ta hand om er. Lova det.

Lillafrun