Och plötsligt var det måndag igen och helgen ligger kvar som ett mjukt och varmt bomullstäcke i magen.
Lördagen var så Familjefin och så hade Jag en sån mysig sista-helgdagen-dag med min älsklingsunge igår, som avslutades med att han och Torehunden snarkade i kapp medan mannen och jag satt och åt nygräddat bröd till sent in på natten.
Ett stycke älsklingsunge. <3
Kärleken till honom. Större än allt stort.
Men idag säger vi alltså måndag och jobb. Jag har varit ute här i den svala, höstluftiga morgonen och sprungit igång veckan. Sörplar en välbehövlig kopp kaffe och är sedan redo att dra iväg. Liten är hemma med sin pappa och Torehunden idag. Och två utav kusinerna. Vilken lyckodag! Alla barnen har Studiedag nämligen, så det är därför.
Så skönt för mig att åka iväg och veta att S är med sin pappa, hönsmamma och kontrollfreak som jag är… Hans lilla inskolning gick ju som en dans och avslutades förra veckan. Härnäst är det Det Verkliga Förskolelivet som väntar. Hujedamig, hoppas det ska gå bra. Men eftersom han bara kutat in på Förskolan, lekt som bara den, varit så ”trygg och självständig” och enbart reagerat i ett par minuter på att pappan lämnade honom ena dagen… då, då kan jag nog vara ganska lugn… tror jag. Det är ju världens bästa Förskola, så. Mammahjärtat alltså. Vilket underbart, vackert och skitjobbigt påfund!
Det lär nog bli ett och annat rödvinbär stoppat i den där lillmagen idag också!
Ha en bra veckostart!
Test
Skickade ett test då förre kommentaren försvann..
Mammahjärtat hänger med hur stora de än blir kan jag säga… Men det är ju så det ska vara, även om det svider til en del ibland <3
Kram Anna
nämen, vad kan det då vara för fel? :/
Vad fint att du skickar om igen<3
Ja, mammahjärtat ja... jag har börjat förstå att det är så. Jobbigt, men vackert <3
KRAM