En lugn-och-ro-morgon här hemma. Och äntligen kom mannen hem också.
Jag bakade i mitt älskade kök där det inte alls är särskilt topp-praktiskt över huvudtaget men där jag bara älskar att greja.
Vaniljhjärtan. Recept finns HÄR! 
Innetid följt av drygt tre timmar i skogen, med stövlarna på, i världens bästa Storan-sällskap. En drös kilometrar vandrade, mängder av ord surrade, stegande uppför och utför i dom bergiga Höga-Kusten-skogarna. Och svamp fick vi med oss hem också.
En middag lagad av han jag kallar M och som är den människan jag beundrar, varje, varje dag. För att han är han. Världens finaste.
Pressad potatis, ugnsrostade rödbetor, god sallad och den där grytan som stått på spisen och puttrat i timmar. I glaset; vår egen vinbär- och hallonsaft.
Sen grejade mannen ute medan jag hängde med en Liten människa här inne. Plockade, söndagsstädade och gav lillvännen ett bad innan jag bäddade ner honom, strök hans panna, bad Gud som haver.. och viskade till honom att mamma älskar dig.
När kvällen var sen möttes jag och mannen i finsoffan. Kvällsfikade och funderade tillsammans, på allt mellan himmel och jord. Det var en helt makalöst fin söndag.
Sannerligen den bästa uppladdningen för en ny vecka!
… lite lummer snodde jag med mig från skogen igår också.
Idag är det måndag och jag har sovit som en kratta och vaknar dessutom med riktig näpp-i-täsan-snuva, precis som Liten haft/har fortfarande lite. Men! Jag sover ju typ aldrig dåligt, men däremot när det är fullmåne och så länge jag slipper feber och halsont och bara är lite snuvig… Jamen, då är det ju ingen fara på taket, alls. Jag är knäpp och kan till och med tycka lite snuva är mysigt. Höstsnuva, liksom! (ha ha). Så länge det håller sig bara så. Jag har haft min lilla egna morgonstund nu på morgonen, ett skönt lagom-för-just-idag-pass inne på min gröna matta med ljusen tända runtomkring, det fick bli starten för idag. Nu- mot jobbet!
Senaste kommentarer