av Emmeli | sep 16, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år
Jo, jo.
Idag är det en sån där lyxig onsdag igen. När vi är hemma alla tre och får en heldag av vad det nu är vi vill göra. Att bara vara kram-nära, liksom- finaste som finns. En typ av kompensation för att vi istället inte är tillsammans så många lördagar till exempel. Vi tog en liten sovmorgon, har ätit god frukost och sörplat kaffe i lugn och ro. Väldigt skönt. Och nu jobbar tvättmaskinen på dagens första tvätt, jag ska hoppa ur morgonrocken och Carpa skiten ur den här onsdagen!
På återseende!
Lillafrun
av Emmeli | sep 15, 2015 | Lilla familjen, Norra Drömgården, Salen
Där;
Det enda, enda rätta här hemma ikväll.
Det blåser höst där ute och himlen är blyertsgrå. Regnet smattrar mot fönstren och här inne brinner ljus härs och tvärs. Middagen är undandiskad, dagens fancypancykläder är utbytta mot mysplysch. Någon är nybadad och har lockar i ett enda virrvarr. Jag kan inte få nog av den lilla lockige Minimannen. Så samtidigt som vi leker med hans favoritleksaker, tjuvar jag pussar och kramar i ett kör. Mannen sörplar kaffe och sitter med famnen redo för hans kramsjuke fru.
Det är kväll här på Gården, helt enkelt.
Hoppas att ni har en skön kväll. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 15, 2015 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Salen
Tisdag!
Och jag sitter här nyduschad, fortfarande lite morgongrusig i ögonen men med skönt ömmande muskler efter morgonens morgongympapass. Tittar ut och ser solen krypa fram genom dimman. Alltså, så himla vackert det är om morgnarna nu. Småtrolskt och helmagiskt. Sagolikt, helt enkelt.
Just nu lyssnar jag på tystnaden och hoppas på en bra jobbdag. Det går bra att Musikfrökna, tror jag? Jag är trött som en minigris när jag kommer hem. Men det flyter på liksom och jag har flera gånger tackat Världens Bästa Musikhögskola (Piteå) för den braiga utbildningen jag fått med mig därifrån. Jag känner mig (tack och lov efter nästan fem år!) redo och som om jag har fått bra verktyg för att klara mig ute i verkliga arbetslivet. Sen är det såklart den där erfarenheten som är den som spelar jättestor roll också… Och den kan jag ju inte riktigt ha, innan jag har den… om du förstår vad jag menar.
Så tittar jag på bilderna jag fotade i söndags.
Jag fick med mig så himla mycket vackra blommor ifrån Päronens trädgård ( tack för det <3 ). Blommor som jag duttade ut i vaser härs och tvärs och gjorde hemmet blomstervackert med. Och bilderna från salen är vackra, tycker jag. Men så himla somriga. Nu är det ju höst, för sjutton!
I våras när vi flyttade in så hängde jag upp dom gardiner jag hade många av (sedan vi dukade med dom på bröllopet); spetsgardiner. Jag kommer ihåg att mannen mumlade i skägget något om att ska det inte vara lite kraftigare gardiner i en sal, älskling? och det hade han förstås rätt i. Men över sommaren har det varit fint med mycket ljusinsläpp och den där pastellhögen av alla mattor under matbordet. Men nu vill jag ha ombonat och mysigt.
Häromdagen klickade jag hem gardiner och en ny matta och otåligheten själv (jag) ångrar att jag inte tog expressleverans så att jag så fort som möjligt kunde få börja med piff och fix. Bland det roligaste jag vet! Piff och fix, alltså. Vänta, är bland det ickeroligaste jag vet.
Men tills posten har bestämt sig för att leverera några paket till en nipprig och höstfeelingssugen fru så tycker jag den är fin som det är nu också. Den där Salen, som jag envisas med att kalla för Sal och inte vardagsrum, bara för att ha kvar ännu en liten minnespusselbit i hjärtat från min älskade Farmor.
Att ha sagolik morgondimma och minnespusselbitar från sin Farmor. Typ så.
Ha det så gott idag, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | sep 14, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Norra Drömgården
Åh, min boll!
… spark iväg!
Ojsan då…. Pappa?
Och medan dom går iväg och letar bollen. Mannen och Liten. Så sitter jag kvar. Tittar mig omkring sådär drömskt. Det doftar höst och vinden är smygvarm och smygkall på samma gång. Färgerna är dova men sprakande i alla fall. Och så funderar jag. 
Plötsligt hör jag ljud från två älskade. 
Bollen är hittad och Liten sparkar den hemåt. Snickarpappan går bredvid som ett tryggt skyddsnät. 
Sådärja, säger Minimannen.
Mot nya äventyr!
Det är så att jag får nypa mig i armen;
Orden sätter sig i bröstkorgen som en varm tystnad. Det där varma, det som är orden som jag egentligen vill skriva i ord men som gömmer sig. Det, betyder att jag är så förbenat tacksam och lycklig. Över att få ha det så här bra.
Åka från arbetsdagen, hämta hem en glad-som-en-skinande-sol-unge som haft en strålande Förskoledag från början till slut (åh, lättnad. bara yttepytte förtvivlan i morse när pappan lämnade!<3) och sedan rulla hem till gården. Gården där löven faller från träden och lägger sig i ett orange täcke. Gården där min unge kan springa fritt och sparka bollen härs och tvärs. Gården som är Drömgården, för oss.
Nä. Det har tusan inte landat ännu, det där. Det verkar ta tid. Och det är både lite småjobbigt och charmigt, på samma gång.
Lillafrun
av Emmeli | sep 14, 2015 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Sovrummet, Träning
Måndagmorgonen är strax innan tupptid och jag sitter här på bron och pustar ut.
Det bara osar om mig efter morgonens löptur. Så himla skön stund, just nu. Men det gick inte av sig själv att kliva upp i morse. Hujedamig. Men, jag visste ju att jag skulle vilja springa idag, någongång, och då hade jag två val;
Antingen ligga kvar i sköna sängen, bara en liten stund till. Fortsätta lyssna på Liten som snusar där borta i spjälsängen och helt enkelt ta löpturen senare idag… garanterat mosigare i huvudet och tröttare på ett annat sätt.
Eller; kliva upp från den himmelskt sköna sängen, en stund tidigare och ta den där löpturen på stuberten. Trots nybäddad och med en vacker-man bredvid, snöra på mig springskorna, vakna till liv samtidigt som solen gjorde detsamma. Komma hem, pigg och peppad för en Musikfrökenmåndag och senare, när jag återvänder hem efter jobbet igen;
-bara, bara ha tid att vara med finaste pojkarna på jorden.
Då blev valet lätt.
Mannen kom hem igårkväll, rätt sent. Vi somnade som en varm kram-hög i soffan, framför en drös missade Ernst-avsnitt från i somras, så i eftermiddag ser jag framemot tillsammanstid med dom där två; M och S.
Och nu väntar måndag, alltså. Vi kör.
Lillafrun
Senaste kommentarer