Igår när jag kom hemvimsandes från stan och kände mig sådär überkonstig och som om jag hade glömt att klä på mig eller så. Helt enkelt som jag gör när jag inte har Sisse med mig. Då, fick jag ju äntligen krama min gullunge och dessutom byta om från fancypancystass till friskiskläder. Följa klungan med människor; systrar och syskonbarn och min lillunge. Och så en drös med hundar förstås.

För vi skulle på utflykt.
Det är max 3-lite-drygt kilometer fram och tillbaka. Alltså ingen långresa dit vi skulle men det tog en liten evighet att komma fram i alla fall. Charmigt, det var ju friskluften och tillsammansgrejen vi ville åt liksom.
Alla såg till att alla var med. Det var dock vissa tvivel om vart i hela friden hundarna var någonstans….  Men, till slut hade vi koll på det också, som ni ser.

Och efter att vi gått genom kall, höstvacker lite by så kom vi äntligen fram. Till målet;  Tadaa! – Vattentornet! Och skogen runtomkring.

Dit vi alltid gick och lekte som små. Där man sprang i skogen, lekte hitte-på-lekar, fikade med fritids och så. Igår fick jag och mina systrar riktiga flashbacks och det var lite det som var grejen. Att minnas lite och tänka tillbaka. Nu på Höstlovet har mamma dragit fram alla foton som vi har hemmahemma. Så snacka om att vi har haft minnenas kavalkad under detta lov. (Att Sisses busfasoner har en föregångare, i sin mor…det har konstaterats bland annat).
I alla fall.
Vädret var makalöst fint och skogen var gyllene av solen. Grabbarna Grus var på hugget som vanligt. Gulliga så det förslår! Min lillfis var också gullig såklart. Men ohyyyyggligt bestämd där och då. Det är han förstås alltid, men igår fick han en avbruten vila och det var inte uppskattat hos Minimannen. Han var tjurig som en gammal get och gnisslade som ett osmörjt gångjärn. Så skrindan var en höjdare, där kunde han vila mera. Och skogen var ju lite småmysig den också, fick han ju lov att erkänna till slut.

Efter en stunds stenklättring och finulande och jagande av Sisse, då vandrade vi hemåt.

Längs slingrig lillväg med vackra höstiga buskar. Rosiga om kinderna och med friskluft i lungorna. Och i min hjärteask sparade jag en stund med dom jag älskar mest här på jorden. Min Taikonsfamilj.

Det finaste som finns, är att ha varandra.  <3 

Ta hand om varandra och ha en fin fredag! <3

Lillafrun