Vilken dag det var igår.

Tidigt på morgonen åkte vi till Mormor&Morfar och Torehunden. Där blev Liten mottagen med pussar och kramar, kanske mest framfusiga sådana av den där nyfrissade fyrbente som alltid blir överlycklig när Sisse kommer. Så stannade Sisse där, och hans Päron åkte norrut igen.

Småvimsiga, småfnittriga och tokpirriga höll vi varandra i handen…

…när vi ramlade in för det efterlängtade Ultraljudet.

Och det var ju en liten Bäbis där inne. Lilla lilla Pyret i magen, med ett hjärta som tickade fort, fort och med små tår och sparkande ben och en envishet att absolut inte vilja vara med på bild. Alltså, ååh.. jag och mannen var lika tagna denna gång som med Sisse. Med ens blev det liksom så verkligt och jag kände bara hur mitt mammahjärta började slå extrahårt, och nu inte bara för min älskade Liten, utan för ett till mirakel. Vår lilla Pyret i magen. Jag och M hade kunnat sitta och kolla på lilla underverket hela dagen, om vi fick.

Men i stället fick vi tre små vackra bilder, tog varandra i handen igen och knatade ut på stan för några timmar av ännu mer tumanhandtid. Jag shoppade lös lite, vi åt lunch, köpte en finfin potta till han som har sån koll på sånt där med Bajsa! och Issa! nu att det ju verkar dumt om vi inte skulle ge honom en potta.. än om det där får ta den tid det tar. Men han säger liksom till nu när något ska ske och det känns ju fiffigt att ta vara på än om sommaren känns som den mest optimala tiden för sånt här fix.

Mannen var min shoppingassistent. Den bästa.

Så åkte vi sedan söderut igen, efter fina timmar bara han och jag. Så mysigt. Ramlade in hos mina föräldrar igen, där det nu var två älskade barnbarn till. Liten sov men när han vaknade var leken i full gång. Vi bjöds på god middag och hade mysig kväll i lilla byn. Och så tittades det om och om igen på dom där vackerbilderna.

Lagom till Liten skulle nattas rullade vi in på Drömgården, trötta och tacksamma efter en så fin dag.

Åh, mirakel på film. <3

Lillafrun