Åh.
Det är ju för festligt det här, alltså! Familjetur.
Vi planerade den här helgen redan i julas och har sett fram emot att den ska poppa upp i almanackan och bli verklighet. Igår efter att jag jobbat färdigt, vi packat in allt i bilen, jag och mannen tränat ett överkroppspass och vi helt sonika var redo att sitta i bilen för några timmar. Då, drog vi iväg. Ungen har alltid varit soft att åka långt med, men igår var det tusan en rekordbra resa. För mot slutet av en långtur brukar jag i alla fall behöva roa lite grann då tålamodet börjar sina hos Liten, men inte de här gången. Det var Morsan som frågade tusen gånger om vi var fraamme snaart..
Och det var vi lagom till middagstid. Framme i Stora Stan hos Kusin E och Faster och Farbror. Eller Faffas Pappa o Faffas Mamma, som Sisse säger. Minimannen är ju artig så han hade en blombukett med sig när dörren öppnades igår. 
Men ja. Det är lite knöligt det här med släktskap, tycker S. Jag säger ju nämligen Mamma till min Mamma, så Sisse säger också Mamma till henne. Men jag försöker förklara för honom att hon är Mammas Mamma och att till exempel Farfar är Pappas Pappa och så vidare…. och nu har allt slagit slint och vi är helt solklart och hälsar på Faffas Mamma och Faffas Pappa. Inga konstigheter. Och fasligt mysigt.
Och här äter vi jättestora blåbär i frukosttallriken, pratar i kapp om livet sen senast vi sågs, hyllar var våra liv med diskmaskin och småttingarna gastar och vill leka med samma leksaker och päronen med exakt-lika-gamla ungar (okej Sisse är en dag äldre.. men typ exakt) kan inte förstå varandra bättre med varsin liten Minimänniska med varsin stor, stor vilja. Så bjuder dom oss på tårta dom där små, och det får man ju vara tacksam över.
Vi har sovit som stockar i natt och är nu tillpiffade och på väg ännu lite mer söderut. Till Moster M och Huvudstaden. Vi ser fram emot en fredag av Mosterkramar och lite flanerande på stan. Det blir mysigt!
Senaste kommentarer