Idag när jag kom hem från jobbet, promenerade jag till Förskolan och hämtade hem min lillvän som varit på Föris för första gången den här veckan. Han ville inte hem, om jag säger så. Leka med kompisarna var ju himla, himla roligt. Men det var rätt mysigt att följa med Mamma också, kom han på. Sitta i vagnen och somna medan snön föll från himlen. Jag rullade in på gården efter en drös kilometrar. Idag var det betydligt tyngre att gå, än igår.

Jag passade på och la mig på Storsängen en stund medan Liten sov vidare i vagnen. Hade tänkt städa under tiden men iddes verkligen inte.

Mysig hjälp fick jag sedan istället.

Här har sorterats i tidningarhögar. Och ritats täckning och skrivits brev, för att skicka till någon vi tänker på, massor, massor.

Och så slog vi till med pannkaksmiddag efter det.Grahamspannkisar, gott!

Och nu är det kväll och vi har haft det så vansinnigt trevligt jag om min Miniman. Det är så häftigt, det här Minimänniskolivet.

Vi pratar och skrattar, tillsammans. Så har vi städat huset och dansat till Zwampen (Litens absoluta favvolåt!) och ska nu dyka ner under täcket och läsa Alfons och göra kväll. Det är inte alls ovanligt att Morsan somnar före Liten…jag somnar på minuten, liksom. Som tur är så rymmer han inte utan ligger och klappar på sin mamma och trycker sin trasa mot min kind och tycker att mamma ska få ha Oppa Ossa (napp och trasa). Hans dyrbaraste ting, liksom. Det är kärlek, det.

Imorn är det fredag. <3

Natti!

Lillafrun