Att ha haft onsdag.

På mitt nattduksbord idag.

Efter långpromenad med sovande Liten i vagnen. Och handling på hemväg. Och ett sista ryck där jag satte en deg. Det gick i ett rasande tempo… trots att jag inte hade någon hjälpreda….

Då,  slängde jag mig raklång på storsängen och sörplade iskall juice och läste bok och klappade mage. Det var en skön stund.

Tittade jag rakt fram såg det ut såhär;

Tydligt tecken på att Liten sov; brumbrum stod ensam och alldeles stilla.

Och i eftermiddag har här bakats småfrallor, såna som Mamma brukar baka. 

Liten vaknade nånstans efter tre timmar, typ  i mitten av min utbakning. Och jag höll tusan aldrig på att bli klar, alltså. Sprang som en vante genom huset, kors och tvärs. Allt för att serva en liten sjukling som kände sig milt sagt ynklig.
Till slut var hela hopen frallor klara och vi provsmakade till mellis. Gott!

Onsdag alltså. En dag av ompysslande av Liten sjukling, en drös tvättar tvättade och hängda. En grådassig långpromenad och en herrans massa småfrallor på toppen. Nu tar vi kväll. Jag sörplar en vansinnigt god kaffekopp efter att ha stökat undan middag och dessutom lyckats (med bara liite våld) få plats med allt bröd i frysarna. Kaffekoppen? Den är från morgonen, nu rejsigt uppvärmd till en fesig temp. Man får inte va´ knusslig!

Nu pustar vi ut och hoppas på en lite friskare dag för lillvännen imorn.

Tack för alla krya på, fina ni. <3

Lillafrun