En dag hemmavid, alltså.

En bonusdag tillsammans med min Sisse. Lilla vännen som inte är så sjuk att han är alldeles loj, men som är för krasslig och hostig för att orka hänga på som vanligt på Förskolan.

När vi var på halva rundan i förmiddags, så somnade han i vagnen trots innan-lunch-tid. Jag passade på att handla på vägen hem och sen hade jag en skön mamma-stund på Gårdshustrappen. Åt krämig risotto från gårdagen och söplade kaffe och tuggade vindruvor och daddelchokladbollar. Sen drog nån slags kalldimma in och jag höll fullkomligt på att frysa häcken av mig.

Gick in och strax efter vaknade Minimannen, feberrosig och ynklig. Men efter lite lunch och Byggare-Bob-filmtittande fick han nya krafter igen. Vi lekte med allt möjligt. Som den där lilla Bäbisen han plötsligt fått upp ögonen för och ska klä av och på och trösta och så, om och om igen. Så himla gulligt!!

Sen drog vi ut i vackervädret. Himmelen var åter helblå och vi traskade iväg på sopuppdrag (tömde sopor i soptunnan och drog iväg tunnan till stora vägen) följt utav en helt fantastisk minipromenad; hand-i-hand tillsammans med min älskade pojke. Vi hittade en liten väg, en sån där väg med massor att titta på runtomkring. Jag fick knappt en syl i vädret, det var någon liten som pratade och pratade och berättade olika saker för sin mamma, hela tiden.

Vi tog mellis ute på bron när vi kom hem sedan. Och sen vandrade vi längs med vår egen lillväg. Liten spanade på grannens traktor och jag slog mig ner på vår lilla stenmur som omringar Drömgården. Sa till Sisse att mamma solar lite bara! när han undrade. Så då gick han också och satte sig där på muren. Blundade. Riktade ansiktet mot himlen. Och solade. Med ansiktet från solen, och allt…

Jag dör söthetsdöden.

Den där ungen alltså. Med varmaste hjärtat, den största viljan, och det vackraste leendet jag vet. Mammahjärtat orkar knappt med ibland, känns det som. Den här dagen stoppar jag i hjärteasken. En bonusdag.

En Oväntad och så himla, himla uppskattad sådan. En dag tillsammans med min unge, som jag älskar så att det gör ont. Ett ont, som bara, bara betyder kärlek.

Lillafrun