Det är så nära nu.

Häromdagen ville vi passa på att föreviga den här Stora, älskade Magen vi har här hemma. Den som jag får äran att bära och ha nära, precis hela tiden. Jag älskar det. Det är helt och hållet magiskt att bära på ett barn, tycker jag. 

Pyret kan bestämma sig för att komma precis när som helst. Nu, eller om några veckor. Vad vi vet är att vi är så redo och att Pyret, är färdig. Det som händer nu är att lilla livet växer. Vi längtar så. Hela Lilla Familjen. 


Mina två älskade pojkar, Pyret i magen och så jag. Så mycket kärlek att jag får gott-ont i hjärtat.
Den lilla människan där i mitten, som är så liten men som rymmer så mycket att det inte är klokt. Mitt hjäta! Ja älska dig! (Mitt hjärta, jag älskar dig!) kommer han till sina föräldrar och säger titt som tätt, som en lite minipapegoja av vad han själv får höra en sisådär 743 gånger om dagen. När han säger det, slår hjärtat extra hårt och lyckan till livet är obeskrivlig.
Våran älskade unge. Vår förstfödde. Du kommer bli Världens Finaste Storebror. <3

Och så den där mannen. Han som är den vackraste människan jag vet. Han som är den finaste pappan jag vet.

Mitt livs kärlek. Och den som gjort mig till mamma till den underbaraste pojken jag vet. Och som dessutom, snart, snart ska vara med mig och ännu en gång möta en ny människa. Ännu en liten människa, en halva-halva av mig och M. En människa Vi tillsammans skapat, av kärlek.

När livet är för stort för att beskrivas i ord. Då känns det nog såhär, som det gör precis just nu.

Lillafrun