Håhå, den här dagen blev ju knepig alltså.

Vi drog iväg i morse, hade cirkus en timme och 40 min att spela på i stan. Mannens finbil lämnades in för att gullas med en stund och under tiden drog vi och storhandlade. Sen in på stan för en snabb korv-med-bröd-lunch, ett paket-till-en-älskad-inköp och sedan snabbt hemåt igen. Liten hoppade av i Mäjadalen hos sin älskade Moster K och Kusinerna. Storan, alltså. Och så dom där älskade ungarna som jag alltid känt jag har som mina småsyskon. Jag och mannen susade vidare och landade alldeles vindblåsta i håret. Hos kära Morskan. Där togs alla möjliga prover och jag vägdes och så vidare. Allt såg finfint ut. Så skulle vi få lyssna till lilla hjärtat. Och det tuffade ju på, fast hjärtljuden var låga. Vi känner oss så vansinnigt trygga med vår Morska, för här tas inga risker. Hon skickade oss direkt till Specialistmödravården. I den stad vi just varit i, ett gäng mil norrut. Men det spelade Roland. Allt för Pyret. Så vi drog iväg, jag och mannen. Först slängde vi in varorna hemma, ryckte med oss Litens förberedda Jag-ska-bli-Storebror-packning och lämnade den hos Storan. Vi visste ju liksom inte vad som skulle hända.

Är det något på tok? Håller ungen på att kolavippa? 

Jag var livrädd och mannen körde fort.
Så hamnade vi, för F J Ä R D E gången på BB denna preggotet. Den här gången inte för ett ultraljud, utan för ett CTG. Och med ens, efter några minuter, blev vi lugnade. Bäbisen hade vaknat i magen, blivit väckt. Och lillhjärtat jobbade ju på hur bra som helst. Puh. 

Så efter en timme av kikande på vacker hjärtekurva, vandrade jag och mannen hand i hand ut från BB. I lilla shoppen vid entrén shoppade vi en första nalle till lilla syskonet. Så mjuk och som ännu ett tecken på hur mycket vi längtar. Från samma serie på gosedjur som Liten har sin kanin Håkan, ni vet.

Vi drog en liten sväng till på stan också. Så komiskt, för jag tyckte det var lite synd att vi under förmiddagens tur inte hade hunnit in på Den Där Barnklädesbutiken och kikat rean. Nu hann vi det, och blivande Storebror fick sig en hel del fint.

Så åkte vi hemåt, kände att Nu kan vi den här vägen.
 Hämtade en älskad Liten som haft det hur bra som helst. Och kramade om Världens Bästa Storan som alltid ställer upp. <3

Ikväll har vi pustat ut. Haft M´s Norge-Morfar och hans A och Litens Farmor på kaffesörplande. Och till sist har vi avslutat kvällen, bara vi Lilla Familjen. Med ännu en vacker kvällspromenad, bland blommande ängar och juniljus.

En omtumlande dag av oro, som ju ändå slutade väldigt fint. Livet alltså.

Lillafrun