Igår åkte jag och barnen ut till Sommarstugan. En liten svettning innan allt var inpackat i bilen; barn och två vagnar och bara-över-dagen-packning, som ju ändå lyckats bli ganska stor nuförtiden och så vidare.

Jag kunde liksom inte låta bli att känna mig lite småmallig och high fiva med mig själv när jag drog iväg med kidsen. Bara dom och jag, liksom. Vi längtade efter Vackerpappan såklart, men tyckte också att det kändes festligt att bara vara vi.

Vi träffade min moster och morbror, Världens bästa päron, syrran och hennes bästis (som ju är som en bonusstorasyster för mig). Vackerväder. Luktärter i vas. Kaffesörplande. Mammalagad mat. Synen av liten Miniman som hjälpte sin Morfar med veden…

Massa bäbismys, 

Och till kvällen vandrades långpromenad till fäbovallen några kilometer bort. Där uppe på toppen var det andäktigt vackert…

Spegelblankt, men vattnet viskade också något om oväder. När vi var tillbaka vid lilla stugan kramade vi alla hejdå och åkte sedan hem till vårt igen där jag och dom sovande barnen mötte en pappa som precis kommit hem efter en löptur upp på berget. Så himla fint att se honom igen. En heel dag ifrån varandra…. jo, nog blir vi bortskämd av en sommar som den här.

Idag är det söndag.

 Där ute är det blött efter åskovädret. Luften är efter-sommarregn-ren. Så god att andas. Så lätt, liksom.

Jag har tagit en liten runda ute gården, för att titta till blommorna lite. Dofta nyutslagen ros. Och så stannade jag bara upp, där mitt på gräsmattan. Vände ansiktet mot solen. Och andades en stund.

Idag ska vi njuta av årets sista julidag. Hoppas ni får det fint, ni med. <3

Lillafrun