Det där var igår;

När jag vandrade runt på gården och kände mig alldeles smånervös. Fyra stycken träd skulle fällas. Och inte vilka som helst…

Tre av dom där och så granen på bilden överst. Det vill säga träd som är 18 meter höga och inget annat. Hujedamig.  Men som ni ser, så hade vi Världens bästa hjälp. Mannen, Svärfar och snälla, snälla M. Dom hjälptes åt. Jag pep ut ibland men höll mig mestadels inne med barnen, servade fika och kaffe och lagade middag och sådär.

Det knakade rätt bra när träden var på väg till marken…  Faktiskt skithäftigt och jag fick riktigt adrenalinpåslag när jag stod på verandan och vyshade ungar i vagnen. Och det plötsligt, rätt framför näsan på mig, fälldes ett träd. Det var det första, vid Gårdshuset, och innan jag liksom blivit van det hela. Till slut vågade jag, som ni ser på bilderna ovan, till och med stå ute på gräsmattan och kika. Männen hade stenkoll och var helcoola, såklart. Och till kvällen såg det ut lite såhär. Määängder med ris och galet stora träd som låg efter marken. Och plötsligt, började vidder komma fram åt ännu ett håll;Huset kom liksom fram mycket mer. Mycket finare så. Håhå, som vi längtar till den dagen huset har sin nya brädfodring och ny färg på sig. Det kommer bli såå fint då!

Någon var i sitt esse, såklart.. .. medan pappan stod och sträckte på sig där i bakgrunden. Pratade med hjärtevän i telefon och såg rätt nöjd ut över att det här projektet äntligen blev gjort. 

Så det var vad vi pysslade med igår. Fällde träd stora som as och konstaterade glatt till kvällen att vi fått en ännu ljusare gård, bara sådär.

Vi firade genom att bädda ner barnen nattklara i syskonvagnen, vandra skön kvällspromenad och sedan ramla i säng som två hysteriskt trötta.  
Och idag är det tisdag. Lilla S är på Förskolan och jag ska nu bädda ner min redan snusande lilla flicka i vagnen. Vi ska ut på sån där riktig mamma-ledig-promenad i sköna höstluften och sen får krattan åka fram. Vi har typ en miljon grankottar på gräsmattan.

God tisdag!

Lillafrun