Årets Adventskalender 2016

Den bor i hallen och sprider mysljus och julepirr. 

Och visst, kan man förstå hans längtan?

Lilla Minimannens, alltså.

Han har klappat paket, undrat, trånat och längtat. I morse kröp han och jag upp i finsoffan, drog stora filten om oss. Tände ljus, sörplade välling och såg på första avsnittet av Julkalendern. Lillasyster, sjusovaren, snarkade som en liten prinsessa, mitt i storsängen.

Plötsligt sa Lillan god morgon och samtidigt knackade det på dörren… som vanligt när jag typ har som minst kläder på mig, plus kanske en bäbis hängande i en mjölkkantin. Då, kommer det såklart någon karl med stor lastbil och vill dumpa av något jag knappt har en aning om vad det är. Något mannen har beställt, i vanlig ordning. Tack och lov var det inte 27 fönster och 2 pardörrar den här gången. Utan bara typ tusen rullar med…duk, kanske?

Nåväl. Vi löste det där likt det dreamteam vi är, jag och S. Och Lillan förstås.

Sen, väntade något efterlängtat!

Älskade lilla pojke. 

Någon hade imponerande koll på var nummer ett höll hus.

Och Lillvännen blev precis så glad som jag trodde. För sin röda, nya deg. ”Jag ääälskar den hä röda degen, mamma!”

Nu är det december.

Bara 24 dagar kvar till Julafton. Håhå, så härrrligt! Och tiden framtill dess, känns bara så fantastiskt mysig.

Men ser ni?

.. nä, det gör ni nog inte. Lilla tjugofyran som ligger där i fönstersmygen och väntar?

Igårkväll, typ 21.03 avslutades en auktion på Tradera. Med en grön traktor med grå skopa. Lillvännen har redan gröna traktorn, han leker med den varendaste dag. Men vad han önskar sig, och vad som är det enda han önskar sig i julklapp.. är den där förbenade skopan. Som vi, jag och mannen alltså, sökt med ljus och lykta efter. Till ingen framgång, förrän häromkvällen.. på en auktion. Behöver jag säga att jag vann den auktionen? Och längtar såhäääär mycket tills han får öppna lilla tjugofyran på Julaftonen?

Tacksamhetskänsla. Att vara glad för det lilla. Vara en god männniska. Kunna hjälpa till. Förlåta och säga förlåt. Dela med sig. Ta emot och visa kärlek. Allt det där och massa mer, försöker M och jag både lära och överösa vår son med, så mycket vi bara kan. Varje dag.

Men vad tusan; en drös roliga, pyssliga, sällskapliga, ätbara och partyblingiga (han får en pytteliten fick-discokula som är stencool) julklappar. Det, vill vi också ge honom. För att han är Världens finaste S. Den bästa Storebror Juni någonsin kunnat få. <3

Ha en fin första decemberdag, alla ni!

Lillafrun