Ni vet, när man haft en idé i huvudet,

…typ smått drömt om den i ett år eller så, till och med. Ja, sedan jag fick den där kälken, faktiskt. Då bebbemagen bara var knappt synlig och Liten inte förstod ett dugg vad som skulle hända, den där sommaren som var på väg. Att sedan få genomföra den. Det var precis hur stort och fint som helst.

Så fantastiskt. Att vi är här tillsammans nu. Alla fyra. Här ute, i stora vida världen.

Jag var uppe på vinden och rotade fram vad som kunde tänka behövas och så klädde vi ungarna lager-på-lager-på-lager i vädret som var kring nollan. Perfekt. Gick ut hela familjen, lyckades hamna mitt i dagens ljusaste minutrar och både jag och M vågade inte riktigt tro att det var sant. Knips, knips så var vi klara.

Men som ni ser var det ett dreamteam att jobba med. Samtliga var på topp vilket gjorde att vårt Julkortsmission gick som en dans.

Lilla ärtan och mannen. ”Hej min lilla miniMe!”, sa den skäggige där. Förståerligt.

Det hela tog några sketna minuter, ”The bild” knipsades av först och sen kunde jag bara inte låta bli att fota han som bara satt där. På kälken. I lugn och ro. Och knaprade mörka små chokladbitar.

Sallykatten var såklart också med på ett hörn..

Någon kröp innanför jackan på pappan och så gick vi in. Omåttligt nöjda. Särskilt pappan, tror jag. Ha ha.

Andra adventssönda´n, ja.

Och det där var lite Behind the scenes, alltså. På våra två stoltheter klädda till dom sötaste nissarna vi skådat. På en kälke i snön, på baksidan Drömgården. Det här julkortet kommer jag älska lite extra att få sända till våra älskade. Hur allt blev, kan jag ju såklart inte visa nu, förstår ni ju!

I övrigt denna söndag?

En liten runda på Julskyltningen. Med längsta stoppet på Loppisen. Dom där två coola i familjen stannade utanför medan jag och min Minime (Minimannen), rejsade varv efter varv där inne. Likt dom två loppisgalna vi är. Med en påse full med smått och gott, gick vi ut därifrån. Oerhört nöjda. Sedan vidare med snowrejser och vagn och två till fots. Till sist landade vi hemma igen. Tände ljus, bakade och åt tunnbrödmackor med julskinka. Brödet vi precis hade köpt av vänaste tunnbrödgubben. Och lagom till mackan var i magen, blev plåt efter plåt klar. Med havrekakor med kardemumma i. Nybakta såna. Och iskall mjölk till. Maaj Gadd. Så gott.

Och nu är det adventskväll och jag sitter själv i finsoffan. Eller Lillan sover här bredvid. Bjossan snusar i sin säng. Och mannen är på gospelövning. Jag njuter av friden och bomullskänslan i magen efter ännu en adventssöndag att spara i hjärtat.

Hoppas ni haft det gott, ni med!

Lillafrun