Torsdag! 

Tack och lov en inte alls lika snurrig morgon i morse. Däremot vaknade jag kring 04, av mig själv och mammahjärtats instinkt, eller nåt. Hörde hur Lillan andades, tungt, tungt. Väsande. Jag fick hybris då jag började googla ”rs-virus” , men beslöt mig för att sansa mig, ge henne koksalt i lilla nosen och amma henne i sömnen. Hon skulle egentligen inte äta då, men klunkade så gärna, så. Det gjorde mig lugn. Orkar hon äta så är det ok, tänkte jag.

Storebror åkte iväg på Föris sista små timmarna för veckan. Sen hade jag och Lillan en lång lugn stund här hemma. Hade tänkt bädda rent och sånt. Men jag sket i städningen och rullade runt på bäbisflicka här inne (då jag tyckte det var för kallt ute för en rosslig hals) istället. Men helst ville hon idag bara vara näranära sin mamma.

Så hon var sedan i min famn prick hela tiden. Bästa som finns, ju.

Vi hade häng på kökssoffan. Och det är en favorit, som ni vet. Hon andades så tungt och jag bara önskade att jag kunde hosta åt henne en gång, så hon slapp med den där lilla kroppen. Doktorn ringdes och det beslutades att ta det säkra före det osäkra. Så en tid till eftermiddagen fick vi.

Graderna hade nu stigit. Ute alltså. För några febergrader har vi inte haft sedan lilla toppen häromkvällen. Så vi gav oss sedan ut på en helt magisk promenad. Ännu en. Senaste dagarna har verkligen varit fantastisk vackra. Som en Vintersaga!

Lillan sov skönt i vagnen. Det var bra för henne. Lillhjärtat.

Så kikade vi i postlådan när vi kom hem… och fann ett spännande paket. Till Juni. 

… varm i hjärtat. För vilken gåva det är. Med fina vänner. (Tack igen älskade ni <3)

Och vad som var där i?

Så himla fina presenter. Alltså. Den där boken! Så otroligt fin. Ni ska bara höra hur verkliga ljuden är. Jag blev tokig av hästgnägget och J och jag satt och tryckte med hennes lilla pekfinger. Om och om igen..Jag och Storebror S är heelt eniga om att vi ska ha en varsin Lukas. Precis som Emil i Lönneberga, alltså. S ska ha en lill-Lukas. Och mamma, ska ha en stooooor Lukas! 

Precis.

Vips gick timmarna och jag insåg att den där duschen som jag verkligen hade behövt för den där fågelskrämmeliknade frillan, hanns bara inte med. Så i smärre ”panik” typ tömdes en flaska med torrshampoo och hela duschrummet var en vit dimma och jag såg inte ett dugg bättre ut. Häpp. Skrattade och hoppade till när jag såg mig själv i spegeln. Äsch då! Spela Roland, liksom! Vi drog iväg. Med mössorna på!

Hämtade Bjossan. Han åt melliset som förberetts. Och sen vidare iväg till sjukan nere på byn. Doktorn sa att tack vare att hon fortfarande ammas, har hon klarat sig så bra!. Det är verkligen fantastiskt. Hur det funkar. Tycker jag. Doktorn lyssnade på lilla hjärtat och lungorna och tittade i öronen och allt var bra. Sån lättnad! Storebror hade över huvud taget inte varit det minsta sjukling vid samma ålder som J.. men det är ju så, Lillasyster får tampas med bråkiga bacillerna tidigare.

Vi firade med att kila in på stora Skolan och säga hej till moster/Storan/Musikfröken. S tyckte trummorna var ascoola och kallade moster för Frröken! på en gång. Som att han läste av stämningen på stället. Hon var fröken där, liksom.

Nu har jag och S en så skön stund. Lillasyster sover gott och han och jag bara skrotar. Har byggt bokstavspussel och lagat pannkaka tillsammans. Vi bara iddes (orkade) inte laga något mer avancerat idag. Med Minimannen-vispad grädde och vårt eget äppelmos, så blev det en fest i alla fall!

Nu hoppas vi på friskare dag imorn! Fredag. Det blir fint, det!

Hoppas att ni är friska och mår bra! <3

(Förresten. kära nån, vad ni gör mig glad. Stup i ett. Här inne, på instagram, mail och härs och tvärs. Jag uppskattar alla era ord så himla mycket!) 

Lillafrun