Äntligen. Äntligen Blåsippor. 

Den här veckan har startat himla bra.

Blåsippan ute i backarna står. Niger och säger att nu är det vår. 

…. fast, än är det vinter kvar, säger mor.. 

Det där är min absoluta favoritblåsippsbacke. Så mycket barndom. Både i själva stället, Bergsviken. Och att vara omringad av dom där vackerblommorna. Kanske, kanske. Kan det vara så, att några blommor fick följa med hem till lilla mor. Både min egen och jag själv. Det gick bara inte att låta bli. 

Så himla fint att kunna ta med hela familjen dit. Se Juniflickan sitta och prassla i löven och tycka det är hur spännande som helst. Och njuta av synen av dom där tre människorna tillsammans. Ingen pappa som är i något land långt bort, vilket han varit precis dessa maj-veckor tidigare år. 

En drömstund. 



Och nu är den här mamman lycklig i blåsippshjärtat. Det behövs inte mycket för att undertecknad ska känna lycka. Himla finurligt. Om jag får säga det själv. Det finns så mycket att glädjas åt då, liksom. Det stora i det lilla. 

Ta hand om er!

… här singlar snöflingar då och då. Fem minusgrader i natt. Penséerna får fortfarande sova inne om natten. Alltså, våren? Nu längtar vi efter dig. På riktigt.

Lillafrun