Strax innan Sommarlovet höll på att ta slut,
.. så pratade jag och Minimannen igenom vad vi gjort i sommar, vad som hänt, vad som varit det bästa och mysigaste och så. Enligt honom hade det bästa varit att ”vara med dig. vara kär i dig. krama dig. pussa dig”… tror ni att jag smälte till en blöt fläck och inte hade någon aning om vart jag skulle ta vägen då? Ja,typ så. Älskade lilla pojke.
Och självklart, var mitt första svar vad som varit det allra bästa; ”Att vara med dig och Juni. Och pappa. Springa. Äta smultron. Bada på Gotland. Äta våra egna sockerärtror. Och lukta på våra egna luktärtor”.
Ja, det har verkligen varit något utav bland det bästa på hela, hela sommaren. Kära nån, som jag uppskattat dom där himmelsdoftande. Nu är det på slutet. Fortfarande många blommor som poppar, men dom doftar mindre och mindre. Men det blir absolut en repris nästa år.
Och dom där små stunderna,
-att sitta på trappan och tugga på något gott, småfilosofera tillsammans med barnen. Det är så mysigt att det inte är klokt.
Något vi ju gör året om, men som varit lite sådär extrafestligt då det varit sommar och vi dessutom haft en liten odlingstäppa att norpa från.Och det är absolut där, längst ner i trappan, som man ska sitta och äta. Fråga barnen, så får ni höra!
Än fast jag njuter av att det nu håller på att bli höst, att det känns så himla fantastiskt att kunna tänka framåt och veta att M inte kommer ha månader av jobb, där jobbet för det mesta är långt, långt bort. Att vi ser fram emot en höst och vinter, tillsammans. Jag längtar liksom till och med efter att få skotta snö. Jag tycker ju om det. Men det var inte alltid kul, vintern som var, när snön vräkte ner, vi behövde ta oss ut med bilen och försöka gasa ut från gården. Jag var själv med barnen, dagar i streck och enda lösningen var att skotta tillsammans med två små. Det var liksom inte alltid som alla hurrade, när snön piskade i ansiktet, om man säger så.
Men trots, med tanke på allt det mysiga som väntar härnäst, så längtar jag till våren och ny odlingssäsong. Mersmak, deluxe! Jag skriver redan små listor över vad vi ska ha likadant, vad som ska ändras och så vidare. Inte för mycket, så att det blir svårt att klara av med småttingar och så. Men lite lagom, som i år.. kanske bara lite mer. Någon blomsort till. Ännu mer morötter. Och såklart massor, massor av luktärtor! Drömmen vore ju också, att äntligen få tid till att göra i ordning den där Mormorsrabatten jag bara drömmer om… tror äntligen att jag funnit en plats för den nämligen!
Först ut precis nu, det är att handla hem några vårlökar. Såna som jag verkar vara ett obotligt fall för.. ja, ja. En av tio, är ju ändå en av tio, liksom. Och kanske för tredje hösten gillt, lyckas jag gräva ner dom lagom, att katten låter bli dom, att det inte trampas som allra, allra mest ju där och så vidare.
Att njuta av nuet och också se fram emot vad som komma skall. Det är en förbenat god känsla.
Ha en fin onsdag, alla ni!
Det är en fin tid vi har framför oss. Men jag håller med det, det är lite sådär när rabatten börjar lukta mindre och mindre, blommorna blir färre och svagare. Bra idé att skriva upp vad man ska göra om, vad man ska låta bli att plantera och vad man känner ett sug för. Jag fick hybris i februari och satte ungefär allt jag kunde komma på. Blev tillslut en ”kom och hämta”-plats för byborna ute på vår mjölkpall, på tok för mycket saker att pyssla om, haha! Tack och lov är det blir uppskattat, om det blir sådär tokfel 😉 Kram!
Hihi, gud så gulligt!! Livet på landet och livet- livet, liksom. Ibland kan det ju bli tokfel men så himla bra, i alla fall. KRAM till dig!