15 oktober 2016.

En liten, liten kattunge och två småttingar. Och en alldeles pirrig mamma. Ett gäng som stod på bron och tog emot det där stora lasset av fönster och dörrar. Sammanlagt 25 fönster och två pardörrar. Stora entrédörren och 2 sidoljus, hade ju kommit tidigare under sommaren och var redan på plats. Men denna kyliga, friska oktoberdag, var;

-Den Riktiga Starten på vår Fönsterresas första del! Ett drömmigt lass från Allmogesnickerier!

Under hösten och fram till nyår, målades hälften av fönsterna. Tre lager färg, på precis allt. Ett otroligt arbete som jag och M hjälptes åt med. Men M är fönstermålningsmästaren, nummer ett, helt klart!

Lillafrun i Målarverkstaden.

 

Varje fönster tar cirka 12-15 timmar effektiv tid att måla. Sen en herrans massa torktid emellan lagren. Tidskrävande, tålamodsprövande… men vääldigt vackert med penselmålad linoljefärg…

M i Nya Målarverkstaden. Då vi ju också försökte fiska tid till att börja jobba på övervåningen.

…

Så fort året gått från 2016 till 2017, började M och Svärfar spåna på hur fönsterbytena skulle gå till.  

Och så var arbetet igång!

Varje byte tog sina timmar. Så fort en gemensamt ledig dag dök upp, jobbades det. Skillanden blev enorm när vi satte in dom första höga fönsterna. Se bara på bilden ovan och här nedan;
För att inte tala om när vi bytte kökfönstret (som ni ser ovan) till två höga (se här nedan);

Wow. Redan här fick vi dåndimpen lite. Men det jobbades på.

Inne på lon höll jag och Pappa till, när vi tillsammans grundmålade cirka en kilometer bräder. Plus ribb, förstås.

En fredagkväll i slutet på maj, höll M och Svärfar på att sätta in det allra sista fönstret för den här gången. Det halvrunda högst upp. Då ville jag knappt titta och var så glad som hade barnen att koncentrera mig på i vanlig ordning.

Därefter, kunde vi starta på riktigt med;

Brääädfodringen!

Precis i början av juni, började spikarna dras.

Den isolering som gick att användas, fick vara kvar. Helst skulle vi såklart ha velat ha cellulosaisolering precis överallt, men det kändes både ekonomiskt och miljömässigt (slänga sånt som fungerar)dumt, så den gula, stickiga isoleringen fick vara kvar. Och den diffusionsöppna vindduken sattes, med luftläkt utanpå.

Här var det cirka tre veckor som vi stod stilla. Frustrerande. Men så lugnade det ner sig på vissa fronter, M fick semester och ja, vi kunde styra tiden på ett annat sätt. Gasen i botten!

Teamwork på hög nivå. Och den där semester- och vilokänslan, var det på ett sätt mycket utav.. vi var ju tillsammans, pussade på ungar och jobbade på älskad gård så mycket vi hann och orkade. Men å andra sidan, så var det också tröttsamt. Roligt, men jobbigt. Typ så.

Så otroligt mycket finsnickeri och timmar inne på lon också, där M tillverkade alla foder, krön, midjan och så vidare..

Underbrädor spikas på. Dom egensnickrade fodren och krönen likaså. Därefter mäts och kapas varendaste liten ribb-bit. Därefter doppas ribben i linolja, för att skrämma fukten så långt bort vi kan. Ribben spikas på, spik för spik. Slag för slag. Sen är det ”bara” att måla. Två varv till.  Till sist skruvas plåtarna på och känslan är nästan Gråtfärdig.
Tänk så engagerade alla har varit. M mest, jag så mycket jag bara kunnat med två småttingar i famnen. Svärfar. Svärmor. Pappa. Mamma. Och tänk, när vännen C kom och hälsade på, så tog hon penseln och målade som om det vore det mest naturliga. Ja, vi är så tacksamma för precis alla hjälp vi fått. 

Dom där målarstunderna kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. Älskade Pappa. <3  Och dom där två alltså. Mannen och Svärfar. Vilken duo. Helt imponerad av dom.  När vi tänkte oss hinna klart gavelsidan, tills vi skulle åka iväg till Gotland.. så insåg vi att ”nää… det blir för mesigt med den där gråa”. Vi har brytningen grå och vit inne i hallen. Så vill vi ju ha det. Men tydligt, så behövs mörkare grå där ute, där ljuset ligger på, på ett annat sätt. Så ny färg skickades efter och så fort vi kom hem från ön, öppnades burken med fin grön umbra.  Utan att nästan någon av oss hängde med, så var vägg nummer två påbörjad. Den första väggen kändes som en evighetsvägg. Så hög. Så stor. Så mycket spikande. Men långsidan, där Verandan tar upp så mycket, gick det betydligt snabbare. Plus att erfarenheter redan var större! Samt att alla beslut hade fattats…  Kommer heller inte glömma dom där kvällarna jag och M varit ute tillsammans, när barnen somnat, antingen rullade i vagn eller inne i småsängarna. Hur han och jag hjälpts åt och teamat.Vi skojade där ett tag om att, hur ska barnen kunna sova sedan nu då, när dom inte hör spikslagen?…
Där, bilden ovan. Då hade vi baaara, bara, bara en halv sida kvar… men skulle vi hinna, innan vädret blev för höstigt?

Tre generationer jobbade på.

Och vi gav oss inte.

En vacker dag, vågade både den där mamman sig ända högst upp på ställningen. Och någon dag senare, hade den skäggige och hans fru lyckats nå sitt drömmål för Sommarens Renoveringsprojekt.

Två sidor med fönsterbyte och brädfodring. CHECK! 4 månader hårt arbete, på alla fronter. Men nu är det klart och vi är gråtlyckliga, glada och så kära i vårt vackra hem.

År 2014 när vi hyrde gården, som vårt Sommarhemma. Blev kära. Återvände till julen och så vidare. Då såg huset ut såhär;

2015, sommaren som Drömgården blev vår, såg det såklart prick likadant ut. Sommar bara..

Och nu, efter att vi fått pyssla om denna gård i två år?

-TADAA!

Det är fantastiskt att se hur vårt hem växer fram till det där nästan Sagolikt Vackra. Jag är ju som jag är, och tycker att det är hur bra som helst alltid. Redan från början när vi flyttade hit. Det är dom som bor här, som gör hemmet. Dom människorna älskar jag till månen och tillbaka och det spelar ingen roll om vi skulle bo i en liten stuga, tror jag. Men om vi bortser från det, så är det så löjligt roligt, det här. Ett intresse som blivit till, både hos mig och M. Det är förbenat slitigt ibland, och vi kan vara precis hur trötta som helst.. för självklart går småttingarna före allt, och allt som görs med huset är ett pusslande med livet. Vi gör det som ett team, och det är fantastiskt. Att vi nu är klara med första delen och kan pusta ut lite på Fönsterbyte- och Brädfodringsfronten, känns mer än bra. Tack M, för att du snickrar, målar, tänker ut, vårdar och förvandlar vårt vackra hem till vår Dröm. Och igen och igen, än om vi gnetat på (precis som sig bör) mycket själva, så har vi haft otroligt hjälp från våra päron. Så oändligt tacksamma för det! 

Och resan fortsätter ju…. en liten paus bara, sen på´t igen med samma visa… på andra halvan.. och så lite takbyte på det någon gång vi ej bestämt när… tänk rött tegel, liksom…

 

Fönsterbyte- och Brädfodringsresan, Del 1. (År 2016/17). CHECK!!!

 

 

Lillafrun