Gården hade bara precis vaknat, när vi gav oss iväg. Mot Lördagsäventyr!
Någon satt i baksätet och talade om för sina päron vem som sjöng; Astrid Lindgren-bitar på rad spelades i Rymdskeppet. Musikpäronen blev sådär löjligt stolta när lillungen berättade vad det var för instrument som spelades och så. Så åkte vi igenom en första liten stad. ”Är vi framme nu?”, sa han. Varpå vi sa att vi var i en stad, men inte i Stora Staden. ”Nähä. Men det var i alla fall en fin stad. Det är vackra hus här”. Älskling.
Lillan sov och sov. När även Storebror slumrat, bytte vi till favoritjulmusiken. ”Maybe this Christmas…” . Och så lät vi drömma oss bort. Helt och hållet. Till Gårdsliv med ännu mer liv än nu. Se barnen växa upp. Bland hästar och höns. Och hund. Det är två i familjen som plötsligt, återigen, snöat inne på hund. Men dom är mycket beslutsamma om att det helst inte ska vara en valp. Såna har dom redan, två stycken, som dom vill ge den där valp-tiden, liksom. Fast vi tänker också att vi ska försöka vara lite kloka i alla drömmar. Var sak har sin tid. Så körde vi vidare genom det solglittriga, frostiga landskapet.
Till sist hamnade vi där vi skulle. I Stora Staden. Kalenderklappar, bygghandling, festlig restauranglunch och lite allmänt lantisluftande. Därefter var vi mer än redo. Att åka hem. Till vår älskade Drömgård.
Det var så fantastiskt att få komma hem, efter en dag av så mycket fart och rusch. Det tyckte vi alla. Och somnade i en Trasselhög i Storsängen, alla fyra.
Idag vaknar vi till Söndag. Och en längtan efter att mysa hemma. Fixa ljusen till utegranen. Måla det allra, allra sista på den där Prins-sängen. Njuta gårdsluft och Tillsammansmysa, helt sonika.
Senaste kommentarer