Pyssel med kärlek. Något av det vi roat oss med veckans första dagar, jag och barnen. För någon dag sedan målade vi med porslinsfärg. Så himla roligt. Mamman kunde knappt sluta, som ni ser på omåttliga pennburken ovan. Annars fortsätter jag att hylla Rustas Pyssellådor. Vi älskar dom här hemma. Galet prisvärda. Fyllda av pyssel som gör pysselmonster som vi så, så nöjda!

Vi tog oss ut i snömodden och gick en sväng ner på byn efter lunchen. En tur till Blomsteraffären och Affären. Vilken shoppingrunda, va! Jag smygshoppade ditt och datt att slå in i små paket sedan. Älskar sånt.

I övrigt har jag typ varit på väg en sväng eller två, till Hawaii sedan.

Jag blev bara plötsligt En Så Sur, Trött, Less och Så Trrråkig Mamma. Jag fullkomligt äälskar ju HemmaMammaLivet, men även det man älskar allra mest måste det få ruttnas ur på ibland. Glad att det är sällan. För jag avskyr känslan. Kan kanske ha att göra med att jag knappt varit ifrån gården (förutom prommisar och sånt) på vad som känns som evighet, särskilt nu i Sjukstugetider. Vi har liksom isolerat oss, för allas skull. Förutom att det är tråkigt, så känns det helt rätt.

Men det verkar inte bara vara mamman som klättrar på väggarna nu snart. Vi är tre som behöver litet miljöombyte, tror jag. Den enen kan svänga från underbart jag-älskar-dig-mamma-tillstånd, till att nästa sekund bli prick skogstokig på sin mor (hej, vad vi har lika humör han och jag) och den andre verkar ha ett litet pärlband av gnälldagar.. stora bumliga tänder på g och också, vad vi tror, en stor önskan om att det ska trilla fram fler ord… det vills väldigt mycket, och förstås mycket också..så det vore tipptopp med litet regn av prat nu också.

Jaa, mitt i allt ett väldigt lyxigt ”klagande”. Ungarna är friska och det är det bästa. Dessutom superkära i varandra och det gör mamman lyckligast på jorden.

Haha, istället för att bli skogstokig och skitarg en gång idag, så tog jag till gråten istället. Den ligger mycket nära till hands denna graviditet. Funkar bättre också. Höll dock på att kolavippa av skratt (för skrattet och gråten är lika nära till hands) mitt i, när Minimannen på lite stressat farbrorvis sa ”oj, oj, oj Juni. Det här GÅR ju inte. Vi måste ringa pappa!!!”… där jag storgrät och gråtskrattade om vartannat. 

Å. Ser såå fram emot morgondagen, den blir härlig för både mig och småttingarna. Äventyr och myys väntar oss!

Ok. Mannen kollade just på mig, log sådär på-M-vis och plutade med munnen och gjorde sur-min… han härmade mig. Jaaa, SurMamma. Imorn är en bättre dag. Det bara vet jag. Bjöd i alla fall precis familjen på en för oss ny gryta som var så himla god. Den måste jag nog tipsa er om!

Önskar er en god kväll!

-Själv ska jag på spa! Stänga in mig i sovrummet och vika tvätt och sura ifred.

Lillafrun