Fjällkänslan!

Påsklovsminne.

Vi satt så skönt nerbäddade, Lillan och jag. Hon med armbanden på, i vanlig ordning. Några minuter senare hade hon slumrat… verkar alldeles omöjligt att hålla sig vaken där i pulkan. Pojkarna styrde oss framåt.

Hel Storliten Familj. Packade matsäcken. Solen. Fartvinden. Frihetskänslan.
Hittade platsen. Alldeles perfekt för oss. Lilla elden. Dom grillade järnmackorna. Allas mm:anden.

Tystnaden. Sköna djupa andetagen hos honom och henne. Nippriga kvittret hos dom små. Syskonkiven, lekarna och mitt-i-allt-spontana kärlekskramarna.  Ljudet av skoter. Synen av ungar som myser. Som somnar under färden. Ja, båda två såklart. Samtidigt som träden susar förbi. Gäsparna. Skratten. Vägen hem.

Fjällkänslan.

Vilken dag det där var, alltså. Men nu tar vi onsdag här på gården. Med jordens tråkigaste Aprilväder utanför. Skön träningsvärk i preggokropp från gårdagens gympa. Ungar som leker med leklera och väljer musiklista (Rolandz… för heela slanten). Pappan jobbar, både dag på Jobb och eftermiddag/kväll på tv-Uppdrag. Kids och mamma är hemma. Och envisas med att kalla den här veckan för Påsklov. Bara för att det är så härligt ord, ju! Annars är ju allt mest bara precis som vanligt. Fint så det räcker, det med.

Lillafrun