Det är den 6e april. Och Påsklovsfredag!
Hemmet andas helglängt. Människorna också.
Jag känner att Minsting växer massor just nu, och nog skulle det vara skönt att kunna slå i kul sig, som Mormor skulle ha sagt, när man plötsligt blir tvärtrött. Men det är ju lite svårt förstås. Av väldig kär anledning, förstås. Småttingarna. Med helg och mannen hemma så kan ju möjlighet ges.. men då vet jag också att jag är sämst på den här jorden att ta vilochanser.. jag hittar allt som oftast på en maaaassa annat att göra. Nåväl.
Det här aprilvädret. Det, är gäspframkallande om något. Var ”tvungen” att knipsa en bild ut genom köksfönstret… för att föreviga det hela. Vi har börjat förlika oss med tanken att det nog kommer kunna ligga snöhögar på skuggplatser fram till midsommar…. inte mig emot om det nu hinner smälta innan dess.. men nog känns det trögt.
Väljer att doppa nosen bland bäbisbasilika och dess ljuvliga doft istället. Ögonen vilar så mycket hellre på det där gröna just nu.
Glädjer mig åt alldeles nyutslagen saintpauliaknopp.
… och alldeles strax tar jag och barnen Rymdskeppet och susar iväg genom snöfallet. Åker ännu en gång till älskade Lilla byn. Tar Påsklovsfredag tillsammans med MammaMormor, PappaMorfar, Torehunden, två utav barnens tre mostrar och så ett par efterlängtade kusiner på toppen. Det blir fint!
Önskar er en fin fredag!
Senaste kommentarer