Precis så.

-Löven faller så det bara prasslar om det. Naturen andas lugna djupa andetag. Visst kan vädret kännas lite moloket när det spöregnar, är blyertsgrått och mörkret faller på tidigare för varje dag. Men..

Allt har sin tid.

Eller hur?

… och var tid har sin charm!

Nu är tid för lugnare tempo, långkok och tända ljus. För mjuka filtar, stickade sockar och eftertänksamhet. Jag känner själv hur jag förvandlas till en björnliknande varelse denna tid.. vill boa, samla truppen här i lyan och bara vara tillsammans med människor jag håller kär.

Vi omfamnar hösten. Känner den själagod. Och vilsam. Och dagar som ovan, när solen skiner mot löven i eldiga färger, då är det så ljuvt att det inte är klokt, ju!

Och jag, sätter vårlökar i jorden och fylls av hopp om en ny vår.

Min Farmor hade ingen brådis med vårlökarna. Det kunde vara småfruset i marken till och med, innan dom hamnade där det var tänkt. Så du som inte hunnit ännu, hinner! ”Hellre tjäle än för varmt, så lökarna inte sätter igång redan på hösten och fryser bort under vintern”.

Eftersom vi bor i norr, har jag landat i vad jag tycker är värt att sätta inför våren. Narcisser. Min favorit.

Dubbla och alldeles ljuvliga narcisser!

Och några krokus.

Det får räcka. Så himla fint.

Vi bor så högt upp i norr (Höga Kusten) att tullisarna jag tidigare satt, brukar blomma när jag liksom är pepp på sommarblommor. Det är inte så roligt, liksom. blomma.

Men en hoper dubbla pingsliljor och krokus. Det blir finfint!

Det känns på ett sätt som igår. På ett annat, som en evighet sedan jag i våras gick och plockade dessa buketter som en start på sommartiden.

En kvist alldeles nyutslagen björk, lite hägg, något strå ogräs som var så vackert och så dom där ljuvliga små pingstliljorna.

Så hur gör jag när jag sätter mina lökar i jorden?

Gräver en grop. Sätter lökarna som ett kärt vännergäng. Inte en och en här och där. Ihop, i klunga, ska det vara. Det är vackrast, tycker jag.

Täcker med jord så att löken är täckt med några centimeter. Sen bäddar jag om med granris. Mest för att inte katterna ska skita och sprätta sönder hela alltet.

Förskräckligt lättsamt och trevligt, hoppingivande göra!

Löven faller och jag är fylld av hopp om att få uppleva ännu en grönskande vår. Livet. Här och Nu.

Har ni satt några vårlökar? Vad i såna fall? Så roligt att höra.

Ta hand om er!


Emmeli

G-VMBJT57ZE4