Vaa, är det sant, är det jullov nu!?

Himmel, så härligt!

I vanlig ordning gav Minimannen sina fina Fröknar en julehälsning i form av en hop hemkokta karameller. S har även i höst susat till Förskolan såsom vi tycker det är lagom, så lyxigt att kunna välja, när jag är hemma. Jag bugar mig för det arbete Bästa Fröknarna gör. Efter nyår, är det även dags för StoraLillasyster att få susa iväg på lite eget äventyr hemifrån, nu och då.

Det var först tänkt att bli fudge.. men jag vettekatten, vad jag gjorde? -Eller jo det vet jag… -jag värmde smeten liiite för länge och glömde röra, röra, röra när väl smöret adderats… först var jag lite putt, att det inte blev som tänkt, ni vet?…. sen smakade jag på ”eländet”. Och hade svårt att sluta smaka… maj gadd, chokladkola med vanilj. Ni ska få mitt knasrecept!

Drömgod chokladkola med vanilj!

Koka 5 dl strösocker, 2 dl vispgrädde, 1 dl sirap, 4 msk kakao och 0,5 tsk vaniljsocker…och gärna en dutt vaniljpulver! 

Låt koka till ca 123 grader (gör kulprov; häll några droppar av smeten i iskallt vatten och rulla till en kula. Kulan ska bli fast till hård.. Ta då kastrullen från plattan) och rör i 3 msk smör. Rör tills du har en glansig smet.

Häll smeten i en bakplåtspappersklädd form (ca 20 x 30 cm) och låt svalna.

Dela kolan i bitar och slå in i bakplåtspapper. Fyll en liten burk eller forma en strut och ge till någon du tycker om. Perfekta gå-bort-gåvan nu i juletid, ju!

… ”psst! passa tänderna ;)” … jaa, iskall kola kan göra en tandlös, ju! Bäst är den lagom kall/varm.

Chokladkola med vanilj, mums!

…

Så var det den där efterlängtade kvällen. Första Julloveskvällen.

Vi inledde jullovet med att träna hästar och sedan susa iväg för knytisfika med M´s syster och kusin. Så otroligt mysigt. Nu pågår fredagsmys och jag kommer somna gott ikväll. Bland ungar, skäggig, katter och juletäcken. Har mycket inom mig just nu.. ni vet, min hästdröm.. den blev långt ifrån så okomplicerad som jag skulle önska (förstås!).. ena sekunden säger jag ”jag kommer aldrig att ge mig”.. för att inte nästa sekund känna ”hur ska det här gå?” och hopplösheten smyger sig på. Men, jag har en regel förstår ni. När mörkret faller om kvällen, kan små och stora bekymmer kännas än större visst? Då ger jag mig vid såna tillfällen, där det känns övermäktigt; Analysfri tid. Inga beslut ska tas i ett sånt läge. Nu behövs vila, återhämtning och en herrans massa mys. Ja just det- Jullov.

Önskar er en god, god, goood julledighet (som jag hoppas var och en av er får i någon mån!).

Emmeli