Det är söndag. Jag och M är trötta i kropparna efter ännu en dag av arbete på gården tillsammans med hela familjen. En trötthet vi konstaterar att vi fullkomligt älskar. Och mår så bra utav. Det blir kväll och barnen går till världens absolut snällaste Farmor och Farfar. Medan föräldrarna hämtar varsin hästvän för att ge sig iväg på tur.
Vi rider från gården, förbi Tant G på andra sidan åkern och vidare i det nyslagna diket, alldeles vid åkerkanten. Korsar en väg och tar den lilla, lilla grusvägen genom byn alldeles ovanför gården. Solen skiner men vindarna är betydligt svalare än tidigare i veckan. Det är skönt, alltihopa. Vi bestämmer oss för att ta oss upp på berget. För att rida den turen behöver vi gå landsvägen cirka 50 meter. Vi rider helst där det är mjukt för våra barfotahästar, mycket skog och mjuka grusvägar. Men ibland ”måste” vi ut på ”stora vägen”, landsvägen, där det är 60 km/h som gäller. Vi går. Håller oss i kanten som vi sedan barnsben är lärda, fast egentligen har vi ju full rätt att gå mitt i det högra körfältet… vi sitter ju på två fordon! Men vi chansar inte förstås utan håller oss längst, längst ut i vägkanten.
Vi hör hur en bil kommer bakom oss. I hög fart. Vi hatar den här vägen. För ”INGEN” håller hastigheten här. Det kör timmerbilar i högsta hastighet och personbilar likaså. Ändå är det gulliga små skolbarn, hejdlöst med vandrare, cyklister, och vi ryttare som behöver använda den för att ta oss till mindre vägarna. Och alla har vi rätt att vara här. Och hastigheten borde hållas, eller hur?
Bilen kommer närmre. Och jag tänker ”det här går fort. och den saktar inte ner ett dugg!?”..
-då smäller det.
Bilen kör in i oss! Tuschar, rakt in i min vänstra fot. Benet sitter ju fast i stigbygeln och en ej skön vridning görS av knät. Backspegeln flyger av bilen. Det smäller nåt enormt. Foten gör ooont och jag hinner tänka tusen tankar på dessa sekunder.
Världens mest fantastiska häst, vårt Blå Berg som nu gör allt för oss, för att vi nu är hans flock. Han, drog bara åt sig andan och pustade ut, fast en bil alldeles nyss var påväg att klippa hans ben. Han skenade inte iväg i galopp, som hade varit det mest logiska av den upplevelsen. Likaså, höll lilla islandshästen, som är en Fjäder av rang, sig lugn. Det gör ont i min fot. Jag hinner tänka att den är bruten.. för att i nästa sekund förstå, att Änglavakten varit här. Jag kan kliva ner på min fot. Hästen står på sina fyra. Och de gulligaste människorna från lillbyn vi just ridit igenom, kommer springandes och undrar hur allt har gått och är så fantastiskt fina medmänniskor.
Det här hade kunnat gå illa, så illa. Men; -Allt. Går. Bra.
Mannen som aldrig någonsin skriker eller svär… är så upprörd och gör precis det. M var ju bakom, och såg eländet som skedde. Hann tänka att ”nu blir häst och fru ihjälkörda”. M är inte arg på mig, förstås… men på han som körde bilen.
Det fanns liksom inget mer utrymme att spela på. Ett par centimeter till och bilen hade klippt hästens ben. Det hade inte funnits någon Ikran här hos oss nu. Och hur jag hade mått, det vill jag ej heller tänka på. Jag kanske inte hade mått alls…. fy. Eller om bilen kört 30 centimeter längre till höger, hade vi varit änglar alla fyra. Det hade kunnat gå så, så, så illa. Med oss alla fyra. Mannen och islandshästen var ju precis bakom.. men dom är ett lite nättare ekipage… det är alltså dessa marginaler vi spelar på.
Alla är vi så chockade. ”Han körde på oss!?”.
Bilen saktade in därefter. Och ur klev en gammal, gammal farbror. Som först påpekar att ”det var bara backspegeln”. Sen kommer han på att fråga hur det gick för oss han precis kört på. Jag är så chockad och tänker att ”vi lever” och svarar därför ”det gick bra!”.. varpå han bara ber om ursäkt och sedan drar.
För 8 år sedan krockade jag och M med en älg på e4-an i hög fart. Bilen blev skrot och vi hade änglavakt. Enligt M, var ”det här så mycket vidrigare än det”.. tänk så naken och oskyddad man är till häst. Eller till cykel. Eller med ryggsäck på ryggen, vandrandes en sommarvandring. Fy farao, så illa det hade kunnat gå.
Tack Gode Gud, för att allt gick bra.
När jag slappande av efteråt, kom tårarna. Hur ska vi någonsin våga rida längs en väg igen? Aldrig tror jag. Jag letade nästan bilar uppe i skogen därefter, när vi då ändå beslöt oss för att rida en liten tur och låta pojkarna gå på lite och känna så att inte I kändes stel eller så..
Vilken helt fruktansvärt obehaglig upplevelse.
…
Visst är vi eniga om, hur otroligt viktigt det är med bra sikt när man kör bil eller annat fordon på vägen? Särskilt nu i sommartider, är det så många som rör sig längs vägarna… en liten landsväg, här mellan byarna, här ska vi hålla neeeeeer farten, snarare än upp, eller hur?
Idag kramas vi extra mycket. Livet är så himmelens skört. Kära nån.. bilen körde på mig och hästen…
Usch vad himla otäckt. Vilken himla tur att ni alla klarade er utan allvarliga fysiska skador. Ta hand om er ❤️
Tack snälla du!!
Huga vad otäckt och himla tur att ni i oturen klarade er så bra. Jag hatar att vara ute i trafiken till häst, folk kör som idioter. Försöker undvika det till 99% men behöver korsa en 70 väg för att ta mig över till hästarnas härliga bete. Vägen leder dessutom ut till en badstrand och folk är helt galna, man kan tro att vattnet därute håller på att ta slut… Önskar så att folk som kör bil hade lite mer vett, tänkte en vända till, andades ut och tog det lite lugnare.
Kram på er <3
Oerhört ”tur i oturen”.. kan knappt förstå vad vi varit med om. Jag håller så med dig!!
KRAM!
Men alltså. Gubbjävel?! Att man inte tag av folk körkort efter en viss ålder. Eller åtminstone kräver att man testar lämplighet!? När man kör förbi någon håller man ju UT så mycket man bara kan! Helt vansinnigt.
Så glad att det ändå gick bra rent fysiskt. Hoppas det inte sätter några men i dig och att du vågar rida längs vägen ändå. KRAM.
Jamen exakt så, gubbstrutt!!!! Jag håller så med dig. Borde finnas någon rutinkontroll vid en viss ålder!! Som det ju faktiskt gör med tungtrafik..
Det kommer nog dröja innan jag rider längs vägen igen.. idag provade jag att gå vid samma väg, och ögonen tårades av bara ljudet av en bil som närmade sig… nåväl, tiden läker såren och jag jobbar på. Livet, allt igång. Tack finaste du för omtanken.
KRAM!
Käre tid! Så förfärligt! Man måste ju verkligen vara försiktig som bilförare i sådana lägen. Hoppas verkligen att ni alla mår bra och att det inte avskräckt alltför mycket. Tänk ändå vilket lugn ni måste ha fått till med era hästar eftersom de inte reagerade mer än så på detta. Så duktiga ni är! Kram
Dina ord värmer våra hjärtan gott <3
Ush vilken hemsk upplevelse! Och ja, ni har nog en ängel som vakar över er ❤️
Återigen. Fy fasen.
Vedervärdigt!!
Fruktansvärt otäckt. Vi är oerhört tacksamma för beskyddet <3
Men fy såå hemskt! Så underbart att det ändå gick bra mitt i alltihopa! Bra att M skrek och svor, det behövs i ett sånt läge när nån bär sig så idiotiskt åt. Stor kram till er, och tacka skyddsängeln som höll sin hand över er.
Obehagligt så det förslår!! Så mycket ”tänk om”-tankar nu i efterhand…
Vi tackar och tackar <3
Åh fy vad otäckt!!
Tack och lov att ni klarade er!🙏🏻
Ta hand om er!❤️
Fruktansvärt otäckt. Känns overkligt att det hänt. Men jag känner i mitt knä och fot.. att det hänt 🙁
Kram och tack snälla!!
Herreg*d… Det kunde gått väldigt illa, med en decimeters marginal…
Jag blev nerprejad i ett dike för många år sen av en lastbil, den underbara hästen behöll oxå lugnet, tack och lov.
”Gubben i bilen undrar jag, om han verkligen ska ha körkortet ??!!
Varm kram till Er…❣🐴 // Kate
Precis så… jag ryser av att tänka på det!!
Oj oj oj, vilken tur ni också hade!!
Gubben borde verkligen inte ha körkort längre!!
KRAM! TACK för din omtanke!!
Oh gud!❤ jag får tårar i ögonen själv när jag läser. Fy så hemskt otäckt! Och HUR kan gubben tro att ”det gick bra” när hans backspegel flög av??! Hur kan han ens tänka tanken att åka därifrån och lämna er med alla tankar??! Hur!???!
Jag är så otroligt tacksam för att ni alla lever, men den där känslan kommer ju att sitta kvar. Rädslan. Osäkerheten. Oron. Tänk om det händer igen – är ju något som ligger väldigt nära i känslorna just nu ❤
Men grymt att ni ändå red ut, och inte lät detta ta över där och då… Det var bog viktigt för både människor och häst 💚
På sträckan utanför er, så kör ju folk som galningar!!! Det körs om hejvilt, även fast det både är kurva och krön åt båda hållen. VANSINNE!!!
Ja man fattar det inte!!
<3 Kram till dig!!
Så skönt att allt gick väl. Man får lite ont i hjärtat när man ser bilden på dig. HÄRLIGT med trygg häst som dessutom är så fin.💙
Väldigt tacksamma att allt gick bra. Obeskrivligt tacksamma!! Men också så himla upprörda och ARGA.. hur något dylikt kan ske.. på en rätt så bred väg, med sikt..
Men så hemskt. O vilken otrolig tur att det gick så bra!❤️ Att hästen inte ens for iväg… Jag hade nog ringt polisen o pratat med dem o hört om det vore lämpligt med en anmälan. Farbrorn kanske inte ska ha kvar sitt körkort? Tyvärr kanske det inte är samma tur nästa gång.
Så innerligt tacksamma att hästarna höll sig lugna <3 Vi har anmält! Han borde absolut inte ha sitt körkort kvar längre. För precis så, nästa gång kanske mardrömmen sker helt och hållet.
Herredjävlar 😱
Borde ju räknas som smitning. För han stannade ju inte o liksom redde ut det.
Hoppas verkligen han blir av med körkortet 👿
Vilken tur att allt gick så pass bra ändå ❤️
<3
Fantastiskt med änglavakt i ett sådant ögonblick.🙏 Måste ha varit otroligt läskigt. Ta hand om varandra.❤️
Enormt tacksamt!